Hotet bakom masken

Jag tror visserligen att Stefan i sin artikel "Maskbärande maskföda" medvetet försöker förlöjliga och förenkla både vad jag säger och vänstern i allmänhet. Det ingår i hans roll som attitydatlet. Jag tänker ändå bemöta honom, eftersom han ger uttryck för ett flertal fördomar och missförstånd.

Min artikel var egentligen inget svar till Annica Albertsson. Passagen där detta uppgavs var skriven av Sourzes redaktion för att sätta artikeln i ett sammanhang.

I stället ville jag föra över diskussionen på ett annat plan, där masken får en mer mångfacetterad framtoning än den gängse. I media används nämligen just aktivisters maskering som ett huvudargument för att bevisa att vänstern är odemokratisk.

Vad jag ville visa var att detta är ett laddande av masken som symbol. När jag tog upp Robin Hood och Subcomandante Marcos så ville jag peka på en annan syn på masken. Masken som en frihetssymbol. Meningen med detta är så klart att vänsterns masker ska få en betydelse som är baserad på vad vänstern gör istället för att masken tolkas och laddas av borgerlig media.

Det är många saker som Stefan hinner missuppfatta eller tolka in. Jag orkar inte gå igenom dem grundligt allihop. Jag nöjer mig med att peka ut några och så får de stå i dagsljuset och skämmas lite istället:

- Vänstern vill inte störta samhället utan värnar istället om det.
- Den frihetliga socialismen har krav som är mer än bara en polarisering till ett visst problem i dagens samhälle.
- Jag anklagar inte medelklassen för fascism.
- Jag har inte sagt ett ord om Che Guevara.
- Jag har inte fört fram några krav på märkning av polishjälmar i artikeln.
- Och eftersom jag endast mycket motvilligt sätter min fot i Stockholm så vet jag inte vad allt det där handlade om.

Stefan drar också många paralleller mellan socialism och nazism. Vänsterns och nazismens "fiendebilder" utmålas som ungefär lika befängda, fast liksom inverterade. Nazisterna skriker om ZOG och anarkisterna om staten. Jag tror att även Stefan är medveten om det löjeväckande i resonemanget. Att påstå att en kritik av exempelvis marknadskrafterna är samma sak som konspiratoriska teorier om en judesammansvärjning är ett retoriskt knep på dagisnivå.

Masken kan självklart vara skräckinjagande och Stefan har rätt i att det delvis handlar om att dölja sitt ansikte av rädsla. Och ja, rädsla föder hat och ilska. Men rädslan, hatet och ilskan är befogad. Liksom kravet på ett rättvist samhälle är befogat. Det är egentligen det som det här handlar om: rädslan för vad vänstern egentligen säger. Fokus flyttas från väsentligheterna till oviktiga saker som stil, språkbruk och maskering.

Jag har arbetat mot nazism och liknande i över tio år och då är jag ändå inte speciellt gammal. Engagemanget har skett på många olika plan. Jag har talat i skolor antifascister anklagas ofta för att inte göra det, jag har demonstrerat, jag har pratat med nazister, jag har spridit flygblad, skrivit artiklar, debatterat och så vidare.

Jag har också blivit misshandlad vid några tillfällen av nazister och polisen, vilket bland annat resulterat i ett brutet nyckelben, en knäckt käke, en bruten näsa och en stel nacke. Allt vid olika tillfällen. Inte vid något av dessa tillfällen har jag själv använt våld. Tyvärr, måste jag säga. Jag är mycket mer restriktiv i användandet av våld än vad polisen, nazisterna, marknaden och politikerna är. Jag har också mycket högre krav på mig att inte använda våld än vad de har. Jag får inte ens försvara mig mot dem.

Så, åter till masken och dess användning. Att maskera sig är ett sätt att skydda sig. Man skyddar sig från att bli registrerad för vad man tror på. Man skyddar sig från att bli fängslad för vad man tror på. Man skyddar sig från att bli förföljd och misshandlad för vad man tror på. Och självklart skyddas man också från repressalier grundade på vad man gör.

Vad är det vänstern gör som är så hemskt? Är det minkarna som vi kollektivt får sota för? Är det Linköpingsockupationen? Är det fönstren på porrbutikerna?

Jag menar att den utomparlamentariska vänstern används som ett bollträ för att få igenom ett systemskifte i Sverige. Ett systemskifte som man vill slippa debatt om.

Några exempel:
1. Folk misshandlas i Malmö. Vad händer?
Polisen ska få nya vapen så att de kan misshandla demonstranter mildare. Bland annat ska man kunna skjuta bönpåsar på demonstranter.

2. Linköpingsockupationen.
Man åtalar tidningen Brand för en satirisk artikel utformad som Veckorevyn.

3. SEA Socialekologisk Aktion saboterar vägbyggen.
Ett års fängelse för Linus Brohult för artiklar han skrivit.

Vänsterns "brott" står knappast i proportion till de friheter som makten tar sig. Vid två av de nämnda fallen ger man sig till och med rätten att strunta i de mänskliga rättigheterna. Man åtalar åsikter.

Jag skulle kunna ta upp fler exempel, men jag låter bli. Man kan tycka att det är fel att göra som Linköpingsockupanterna, men man behöver inte vara blind för varför det gick som det gick. Man kan säga att de borde gått genom ordinarie kanaler och glömma att de faktiskt gjorde det utan resultat. Man kan också genomskåda den överdrivna hotbild som målas upp av ockupanterna, när SÄPO sedan åtalar en obekväm tidning.

Jag försöker med andra ord säga att liksom fallet med maskering så är bilden av vänstern mycket enkelspårig och detta utnyttjas i politiska syften.

Det kanske mest intressanta med Stefans inlägg är att han utmålar vänstern som en programmerad, enkelspårig, raljerande skock med fördomsfulla svenssonhatare, samtidigt som han själv skriver en artikel som genomsyras av allt ovan nämnda.

Av Anders Erikson 18 maj 2001 09:35