Se mig för helvete!

I mitt arbete har jag genom åren haft kontakt med tusentals människor. Vissa har jag svårare för att minnas, andra sätter sig kvar och besöker mina tankar med jämna mellanrum.

Det gemensamma draget för de som hänger sig kvar är att de utmärkt sig på något vis, de har brutit mot de konventioner och maximer som de flesta av oss faller in i och rättar oss efter. En del klär sig annorlunda, några tycker annorlunda och på ett annorlunda sätt, andra ifrågasätter aggressivt och några är så öppna att de går omkring med nervtrådarna utanpå kläderna.

Men det som är den tydligaste gemensamma nämnaren för dessa personer är deras drift att bli uppmärksammade, få tillhöra, och framförallt att synas.

Vid första anblicken handlar det om ett slags mod. Modet att vara annorlunda, sticka ut och provocera. Men när det yttre kläs av nås ofta en kärna som döljer ett dåligt självförtroende eller drivkraften att vilja göra revolt, ge igen och "visa dom jävlarna". Här omvandlas den något trånga tillvaron och expanderar till ett experimenterande i var de yttersta gränserna finns någonstans.

Jag ser det som en positiv kraft, att inte ge upp, att tillåta sig att gå vilse och strunta i Jantelagar, Luther och lagomlandets inskränkthet. Visserligen kan jag ha restriktioner mot en del åsikter jag kommer i kontakt med som rör främlingsfientlighet, människoförakt och grova generaliseringar, men jag kommer aldrig förbjuda någon människa att ha sina åsikter.

När jag ställer frågan vad som får en person att tatuera sig över hela kroppen, pierca sig i alla tänkbara - och otänkbara - kroppsdelar, klä sig i chockrosa klänning med "Satan" skrivet i blodrött över hela ryggen och sminka sig i svart läppstift eller ge uttryck för starka åsikter, är några av de svar jag mött: "Det bottnar nog i barndomens behov av bekräftelse" eller "Ibland tröttnar jag på mig själv och behöver göra något radikalt" eller "Det här är inget annat än en del av min personlighet".

Men det vanligaste svaret är; "Jag vill visa att jag finns!"

Då var vi tillbaka i kärnan igen; Varje människa måste ges rätten att vara vem den vill. Det betyder självklart att man inte alltid behöver sticka ut och vara något extra. Alla livsstilar och uttryck måste få plats.

Jag vill inte framhålla det ena bättre än det andra, men jag är glad att jag ibland får möta personer som speglar en ny värld för mig, med andra värderingar, mål och uttryckssätt. Det omvända skulle vara; tänk att leva i en värld där alla tänkte, tyckte, agerade och såg ut som jag. Jag skulle inte överleva en minut i den världen - inte du heller!

Och visst, jag vill också synas, vinna respekt och framstå som speciell. Min frekventa närvaro på Sourze är ett av mina uttryckssätt. Att lära mig av omgivningen och att erkänna mitt behov av bekräftelse är några andra.

Vilka uttryckssätt använder du?

Av Per Poulsen 08 maj 2001 14:53