Sex säljer - säljande saker fördummar!

I Göteborg kunde inte firandet i år varit finare inramat: en värme gjorde människor uppsluppna nog att fylla alla dessa uteserveringar, några trotsade smuts och kyla och slängde sig glädjerusiga i stadens kanal. På kvällen fanns det som vanligt storstads-många möjligheter att förlänga känslan av en riktigt skön dag. En av dessa möjligheter var tidskrifterna Glänta och Filmkonsts fest kring den årliga utdelningen av priset "Guldhatten" på Henriksberg. Kulturetablissemanget samlat, upplagt för en intressant kväll, tänkte jag.

En fabulös eftermiddag kunde blivit en strålande kväll, men jag satte säsongens första isglass i halsen när jag genom mitt sällskap i gräset i Kungsparken fick reda på att en av de nominerade för kvällen var Pål Hollender, konstnären och TV-pajasen som köpte sex av baltiska kvinnor och filmade det och om det är konst eller dokumentär det vet jag inte. Men det är egentligen egalt vilket. Mannen har köpt sex. Fy fan. Men det må väl vara hänt att göra bort sig - den utan skuld kasta första tårtan! I fallet Pål Hollender och filmen "Buy, bye beauty" handlar det dock om ett moraliskt snedsteg av det mer sällsynta slaget - för vilken ursäkt i världen räcker till när man förnedrat en kvinna på ett så medvetet sätt?

Hollenders argument lyssnade jag på när debatten var som mest aktuell för några månader sedan. Vad han än sade, hur medveten han än var om olika förhållanden kring filmen konstverket? han gjort fanns ändå bara en tanke kvar i mig: ditt svin! Du - som ju är en av de människor som jag litar på skall veta bättre, som genom ditt kändisskap inspirerar människor till ett annorlunda liv - hur kunde du med berått mod välja att ingå i den skara människor som inte kan annat än följa instinkter, psykiska störningar och psykosociala strukturer och på så sätt förgripa sig på människor mot deras vilja vilket jag väl inte behöver understryka är vad prostitution handlar om och som jag tycker mycket synd om?

Men inte nog med att detta klavertramp alls genomförts. Sedan kommer det sig så att Filmfestivalen väljer att visa denna aktuella och hett debatterade film, som naturligtvis blir slutsåld på ingen tid alls. Här en hälsning till er film- och konstnärsintresserade som sett den: att ni inte skäms! Är ni dessutom feminister och såg den, bör ni nog ta er en särskild funderare. Och så nu skulle karln belönas för att han med nämnda film "tänjde dokumentärfilmen ännu ett steg", som det stod i nomineringsmotivationen.

En självklar fråga att ställa blir: hur är det med kvinnosynen hos Filmfestivalen och dess tidskrift? Och hos Glänta, som medarrangerade festen? Inte förs kvinnokampen framåt genom detta tilltag, det tycker jag står helt klart. Jag kanske hade kunnat svälja ett motiv för en festivalvisning i syfte att låta den tala för sig själv som dokumentär/konstverk. Men att ens tänka på att belöna Pål Hollender för detta mycket vidriga tilltag är, som jag ser det, en rak och mycket kraftfull käftsmäll på alla världens kvinnor.

Jag är orolig och förvirrad för den trend som verkar breda ut sig bland de "intellektuella" med vilket jag menar de som jag ser som bättre vetande. Jag var inte där själv - det kanske ni lätt räknar ut - men i en av stadens konstskolors lokaler hölls valborgsmässohelgen en fest, där arrangörerna hyrt in några kvinnor för att gå omkring och spela prostituerade. Kan någon av er, kära läsare, förklara för mig varför man gör så? Är det ett försök att avdramatisera prostitution och i så fall - vad vinner man på en sådan avdramatisering? Att det blir cool att vara prostituerad? Är inte detta grepp en om inte hyllning, så i alla fall ett visst legitimerande av, mannens utnyttjande av kvinnans kropp och själ? Och vad väntar härnäst? En dokusåpa om ett gäng män som åker till Thailand och köper mycket unga män och kvinnor? Kanske blir det en kamera uppsatt på Malmskillnadsgatan eller i Rosenlund där man 24 timmar om dygnet kan synas i TV köpandes någon stackars depraverad kvinna som inte har annat val än att spela efter den rika och amoraliskt beteende mannens som ju naturligtvis också är förtyckt på sitt sätt regler. Vissa kanaler verkar göra vad som helst för "bra TV", det förnedras, mobbas och förtrycks till höger och vänster. "Bra TV" och "allt för konsten" förefaller vara två begrepp som kryper allt närmre varandra. Det är kul med TV och med konst, men vem tänker på och tar ansvar för och hand om de offer som krävs för att dessa kulturuttryck skall bli intressanta nog att synas - och därmed kunna säljas?

Jag har inte sett "Buy, bye, beauty" och skulle aldrig komma på tanken att göra det. Vad jag förstår av vissa av mina närmare vänner, har jag därmed ingen aning om vad jag pratar om. För mig handlar detta inte om att förstå vad Pål Hollender vill visa med sin film utan om en grundläggande regel att man inte utnyttjar någon så sårbar som en kvinna som måste sälja sin egen kropp för att överleva för egna syften.

Av Joakim Forsemalm 07 maj 2001 14:52