Att sabba förändrar inget

Staden förfulas: tågvagnar och bussar, men även bilar på
p-platser sprayas ner, rutor slås sönder, etc etc etc - vi läser om detta dagligen i tidningarna.

Visst - som världen ser ut! Ungdomar protesterar mot värre förstörelser än så, mot att det bombas och skjuts sönder där krig pågår, mot att värre saker sker. Men att låta sin vrede gå ut över så att säga vanliga människor som heller ingen talan har, är naturligtvis fel metod.

Inte kan man förändra samhället genom att förstöra det, genom att sabba till exempel kollektivtrafiken, som ju vanliga människor måste ha tillgång till för att kunna arbeta och försörja sig. Kanske samma marodörers närmaste, mamma, pappa, måste åka till jobbet i nersprayade tåg. Det handlar inte om ungdomsprotest - en företeelse som kan förstås och även accepteras av de vuxna - det här handlar om förstörelse rätt och slätt.

Med tanke på hur mycket det kostar att laga det som klottrarna systematisk förstör i bland annat t-banevagnar tänker man den oheliga tanken att knäna på vandalerna borde stelopereras. Knappast någon snäll tanke, men hur annars reagerar en stadens invånare som behöver kollektiva färdmedel, som via sina skatter finansierar detta utmärkta trafiksystem för vanliga människor?

Vad är det för typer som håller på med förstörelse? Vill de bli "berömda" så inte är det via förstörelse! Känd o berömd blir man tvärtom genom goda gärningar. Men dessa individer tycker väl att de är balla. Förmodligen är de ej själva med i skattebetalar-gänget. Men vad lever de då av? Hur har de råd att hålla sig med rånarluvor och sprayfärger? Nån försörjer dem och ger dem en kudde att sova på, en tallrik mat. Vem? Föräldrarna förmodligen. Det är synd om dem; de vet de nog inget om sina telningars förstörelsevansinne - kanske samma individer som välter gravstenar, bränner kyrkor, sabbar, sabbar, sabbar?

Ja, för det första - om man får fast dem - så är det rimligt att gå hem till dem och systematiskt spraya ner deras älskade prylar, som videos, kläder, datorn, spel och så vidare. Om de får sina saker förstörda så som de själva förstör, kanske de börjar ana hur meningslös förstörelse egentligen känns.

Och blir det ingen ändring utan de fortsätter att förstöra för miljonbelopp, så måste de väl jobba och betala skadestånd för det de gjort. Om de inte vill ha ett jobb som erbjuds? I det fallet finns inte mycket att huttla, även om det låter gräsligt, men sådana männniskor måste väl då till sist tvingas.

Samhället som beror på samarbete, solidaritet, att alla är till för alla, kan inte tolerera sådana marodörer så de måste på nåt sätt fås att absolut göra rätt för sig. Tänk efter: Att låta dem hållas... vad hittar de på härnäst - för att de tycker det är kul?

Samhället - vuxenvärlden - är förbannat, visst, men säger inte ordentligt ifrån utan mumlar lite ohörbart; och ostraffade kan gärningsmännen skrida till nästa brott, som i värsta fall urartar till våld och mord, såsom vi vet det har gjort.

Tyvärr, det är de unga männen som verkligen står för allt hemskt. Det kan inte tolereras. Förr var uppfostran för sträng och ibland utan logisk förklaring, endast blind lydnad förväntades vilket var fruktansvärt fel, men låt-gå-mentaliteten som detta, att "vilja väl" och inte sätta ramar, är lika fruktansvärt fel.

Alla unga människor fattar helt enkelt inte, har inte fått med sig hemifrån, att "respekt" får den, som lever anständigt inom ramen för ömsesidiga oskrivna lagar som betyder såväl plikter som friheter, de som ej känner till detta måste få stöd så de lär sig vad man absolut ej får göra, aldrig någonsin.

Av Hildegard Trinkies 26 apr 2001 09:44