Alexander Bard - blott en brukare.

Det går en liberaliseringsvåg över Europa idag. Allt fler börjar tala om att släppa drogerna fria. Även här i Sverige börjar vi drabbas av detta fenomen.

Idag kan man i de flesta medier se och höra personer som förespråkar en liberalare syn på missbruk och missbrukare. Det finns en del argument som ofta förekommer i den här debatten och som jag tänkte ta upp och syna lite närmare i den här artikeln. Jag tycker nämligen inte att de ska få stå oemotsagda.

Vilka är argumenten då?

Ett vanligt förekommande argument för en liberalare narkotikalagstiftning brukar vara; Titta på det eller det landet. Där har man minsann inga narkotikalagar och följdaktligen heller inga narkotikaproblem. Medan de länder som har hårda lagar har stora narkotikaproblem.

Detta argument håller dock inte eftersom man inte klarar av att hålla ordning på det där med orsak och verkan. I det här fallet handlar det om att orsaken, missbruket, alltid kommer före verkan, lagstiftningen.

Ett annat argument brukar vara att av alla de som provat droger så är det väldigt få som utvecklar ett beroende. Detta är sant men då ska man komma ihåg att anledningen till att de flesta inte har utvecklat ett beroende beror på att de inte har fortsatt att använda droger efter att ha provat första gången.

Men då har vi ju människor som Alexander Bard som sitter i TV och berättar att han minsann kan sköta drogerna och att han inte har några problem med dem. Detta är i allra högsta grad en subjektiv upplevelse. För oss som har jobbat med missbruk så är just den frasen "jag har minsann inga problem" det absolut första vi får höra när vi träffar en missbrukare första gången. Detta oavsett om det gäller en intravenös missbrukare eller en på helgerna kokainsniffande TV-kändis.

Fundera nu på detta käre läsare; "Jag har inga problem" är sagt av en person som är beredd att riskera sin frihet för att få dra sin "lördagslina" och kanske ha lite ohämmad sex efteråt.

En vanlig inställning hos människor som har ett begynnande eller utvecklat missbruk är att det är inte de som har problem. Däremot så är det alla andra runtomkring som skapar problem.

Detta förklarar väl Alexanders Bards resonemang om en liberalare syn på narkotikaproblemet. Han vill helt enkelt inte få några konsekvenser av sitt "bruk".

Sverige har varit mycket liberala. Sverige tillhör ett av de länderna i världen där man faktiskt har provat att släppa drogerna fria. Resultatet förskräcker.

Mellan april 1965 och 1 juni 1967 bedrevs en försöks-verksamhet med legalförskriven narkotika. Vad man alltså gjorde var att tillåta ett antal läkare att skriva ut knark på recept till missbrukare.

Under den här perioden skrev en enda läkare ut 600 000sexhundratusen doser morfin och 4 miljoner doser amfetamin denna mängd skulle det ta Stockholms cirka 4 000 gatunarkomaner många år att få slut på.

Ett flertal unga missbrukare dog under denna period av överdoser av legalt utskriven narkotika.

Antalet intravenösa missbrukare fyrdubblades mellan 1965 och 1968. Bland 15- och 19-åringarna tiodubblades antalet missbrukare under samma period. Det finns undersökningar som visar att en missbrukare är som mest "smittsam" under de första åren av sitt missbruk.

Legalförskrivningen under dessa år var också ett dråpslag mot samhällets kamp mot narkotikan. Under de här åren var polisen helt lamslagen. Vart man än kom i de cirka 500 knarkarkvartar som då fanns i Stockholm hittade man burkar och flaskor med legalförskriven narkotika. Och polisen kunde aldrig bevisa att den narkotika man fann inte var legalt förskriven.

Vad som också är intressant var att kriminaliteten bland de som fick legalförskriven narkotika ökade inom alla kriminella områden - utom när det gällde narkotikabrott...

Om inte detta var ett fiasko så vet inte jag vad ett fiasko är.

Nu finns det dock krafter som verkar för en omskrivning av historien där man vill framställa legalförskrivningen i ett helt annat skimmer.

Gå inte på det! Det handlar bara om att rulla ut röda mattan för kraven på en avkriminalisering av i första hand cannabis. Så som man gjort i Holland, Belgien och Portugal. Här tycks man helt bortse från alla de vetenskapliga rapporter - och de är väldigt många - som beskriver de skadliga effekterna av cannabisrökning. Istället kör man de eviga nonsensresonemang om vilka goda medicinska effekter som cannabis har på grå starr eller vid vomeringsbenägenhet i samband med cellgiftsbehandling.

Jag blir så förbannad när människor som Alexander Bard sitter och säger att det är ofarligt att "bruka" droger. Alla som har blivit missbrukare har börjat med att "bruka".

Om du läser detta Alexander Bard så inbjuder jag dig att följa med mej en dag nere på Plattan. Du kan få följa med upp i en riktig knarkarkvart. Du kan få följa med till våra säkerhetsanstalter Kumla, Hall eller Tidaholm och träffa de som sitter där och förklara att det är ofarligt att "bruka".

Du kan få se bilder på Hasse som jag fick skära ner 1978 efter att han hängt sig på grund av att han gått in i en kraftig psykos efter två veckors intensiv cannabisrökning. Du kan få läsa löpsedlarna om en bekant till mej som också var vanerökare av cannabis och som i sin psykos trodde att "porrmaffian" var ute efter hans döttrar och därför gasade han ihjäl sin familj på fyra barn fru och sig själv.

Du har mycket åsikter Alexander Bard. Vilket ju framkommer i diverse skabrösa TV-program. Du har givetvis all rätt att ha dina åsikter. Men följ med mej på ovanstående odyssé så kommer du kanske att få lite insikter istället.

Av Börge Hellström 17 apr 2001 12:18