Skadestånd mot restauranger

Mitt "handikapp" är inte rullstolen utan problemen i samhället. När jag och en gående sitter vid köksbordet, han på en stol och jag i min rullstol, är det egentligen ingen skillnad mellan oss och vi har exakt lika förutsättningar trots att jag har ett handikapp.

När vi sedan går ut, den gående går på trottoaren och jag rullar bredvid. Fortfarande med exakt samma förutsättningar tar vi oss fram lika enkelt både två. Slutligen kommer vi fram till vårt mål, en restaurang, där upptäcker jag tre trappsteg för att komma in och plötsligt förändras förutsättningarna.

Jag måste sitta utanför men den gående går in. Denna allt för vanliga företeelse irriterar mig eftersom jag anser att "felet" i mitt handikapp inte ligger hos mig med min rullstol utan på omvärlden som inte är formad så att alla rättvisst kan ta sig fram. Tänk om hela världen vore handikappanpassad, då kunde man lite skämtsamt säga att ordet "handikappad" inte längre behöver finnas!

Under en USA resa imponerades jag av alla nöjesattraktioner, restauranger och affärer som var handikappanpassade. Att ta sig fram där är tusen procent större än i Sverige. En av anledningarna kan vara att stämningsansökningarna duggar tätare där än här. Sitter du utanför en restaurang i USA och inte kan komma in för irriterande trappsteg, eller snubblar du på en tröskel och gör dig illa, kan du stämma restaurangen. Det är ett hot mot dem och de skyddar sig därför genom att t.ex. handikappanpassa entréer. De närapå tvingas att bygga om för att inte riskera att behöva betala dyra stämningsböter.

Sverige efterliknar USA på många punkter. Är något populärt där smittar det av sig här. Jag hoppas vi fortsätter plocka idéer från USA och får in fler stämningsansökningar mot saker som inte är som de borde. Jag har länge funderat på varför ingen tar tag i problemet med exempelvis restauranger där en rullstolsburen inte kommer in och stämmer dem som i USA.

För att stilla min nyfikenhet tog jag kontakt med en advokat som berättade att han aldrig sett något rättsfall om detta. Han kunde tänka sig att, om i lag, en offentlig förvaltning ålägges att ordna ett enkelt sätt för en rullstolsburen att besöka dem, men struntar i det, kan förvaltningen mot vite förpliktas att göra det.

För att jag ska få ett skadestånd måste ett lagbrott begås. Det kan bestå i att "den som underlåter att underlätta för handikappade att ta sig in i lokal på ett enkelt sätt blir straffad för underlåtenhet". Det är ovanligt att svensk lagstiftning straffbelägger underlåtenhet, men jag kan möjligtvis få skadestånd om man kränker mig i min egenskap av rullstolsburen.

Om jag t.ex. är i en offentlig lokal, och de låter bli att underlätta för mig att gå på toaletten så jag kissar på mig, skulle jag kunna få skadestånd för underlåtenhet. Men advokaten har svårt att tro att jag skulle få någon ersättning för enbart kränkning, kanske om jag kan styrka psykiskt lidande av situationen.

Jag hoppas att ett första rättsfall snart ska prövas i detta ämne. För jag anser att den rullstolsburne får ett "psykiskt lidande av situationen" när de gående kan gå in i restaurangen, men den rullstolsburne måste vända och åka hem pågrund av några elaka trappsteg och en dörr utan automatisk öppnare.

Av Lars-Göran Wadén 13 apr 2001 16:05