Vaddå Kyoto?

Kyoto-avtalet skrevs på av 160 industriländer 1997 för att med gemensam ansträngning minska utsläppen av koldioxid till i genomsnitt 5 under 1990 års nivå. Våra miljöpolitiker Wallström/Larsson bidrog aktivt till att EU:s länder dessutom höjde sitt eget mål till 8.

Efter många års miljöarbete uppfyllde Sverige redan kravet med råge - och visade därmed att det är förenligt med god ekonomi att utveckla ett samhälle mot en mer miljövänlig struktur. Detta facit påverkade tveklöst länder som annars aldrig hade accepterat villkoren.

Men vissa länder befann sig i andra änden av skalan - till exempel med tung kolindustri där en alltför snabb avveckling realistiskt kunde medföra samhällskollaps. För deras skull infördes handel med utsläppsrättigheter mellan länder. Förenklat kan sägas att dessa syftade till att den totala miljöförbättringen ändå skulle nå det gemensamma målet.

USA började redan då förhandla som ett "u-land" och fortsatte släppa ut fyra gånger mer växthusgas per person än något annat land. När avtalet skulle förnyas för perioden 2002-2012 i höstas var USAs inställning den primära orsaken att förhandlingarna kollapsade. Vissa försök till kompromiss gjordes - men i slutändan reserverade sig bland annat Sverige mot en ökad utsläppsnivå som skulle urholka hela avtalet.

När han tillträde sa USA:s president Bush i en TV-intervju Aktuellt: "I am not gonna make the US responsible for the worlds clean up." Nu säger han att "Kyoto is dead" med motiveringen att den amerikanska industrin inte vill göra de investeringar som krävs för att uppfylla avtalet. Denna industri delfinansierade hans valkampanj. Nu är det tydligen viktigare för Bush att återgälda sådana tjänster än att minska den fjärdedel av världens totala koldioxidutsläpp som USA ansvarar för. EU har beslutat att gå vidare utan USA. Där är vi nu.

Om allt detta kan sägas mycket - men inte - som J Andersson skrev på Fria Ord i Göteborgs-Posten den 5/4: "Sverige har lyckats mygla till sig en utsläppsökning på 4". Det är inte bara en falsk anklagelse; det är ett slag i ansiktet på proaktivt svenskt miljöarbete! Men J Andersson engagerade sig. Han läste. Han skrev. Han var arg. Det är bra!

Det är upp till oss att gå till val som informerade väljare - och sedan aktivt och kontinuerligt tala om för valda politiker vad som är viktigast för samhället. Så gör industrin. Industrin prioriterar kortsiktig ekonomisk vinst för så är det finansiella systemet uppbyggt.

Kontroversiella industrier är alltid välorganiserade och ständigt politiskt påtryckande. Majoriteten av enskilda medborgare är däremot tysta, politiskt passiva och okritiska konsumenter. Tragiska systemfel uppstår - som till exempel oetisk djurhållning och fortsatt miljöförstöring. Senaste notan inkluderade Bush och korna. Vad står det på nästa? Nu börjar till och med barnen bli desillusionerade och det är hög tid för deras passiva arvsförvaltare att vakna till och bry sig en smula.

Av Christina Darle 07 apr 2001 10:51