Jag klarar mig, fuck you very much

"Now that youre out of my life / Im so much better / You thought that Id be weak without you / But Im stronger
/ You thought that Id be sad without you / I laugh harder / You thought that Id be helpless without you / But Im smarter / You thought that Id be stressed without you / But Im chillin / You thought I wouldnt sell without you / Sold 9 million"

Så börjar Destinys Childs nya singel, "Survivor". De är tillbaka, de kristna tjejerna från Houston, Texas. Och det med besked. Trots att det aldrig riktigt kändes som att de försvann är de nu TILLBAKA.

Jag vet inte om låten vänder sig till de bandmedlemmar som på diverse sätt försvunnit under de dryga två år som gått sedan bandet slog igenom på allvar, om det är ett långfinger till de elaka tungor som hävdar att Destinys Child bara är en enda lansering av Beyoncé Knowles ego och framtida solokarriär eller om det helt enkelt är ytterligare en singel på det gamla ex-pojkvännen-är-en-idiot-temat. Det spelar liksom ingen roll.

För det här är så jävla tufft. Och hårt.

Ni kan inte ha missat videon på tv, men kanske önskar ni att ni hade gjort det. Videon, och singelns titel, är en anspelning på tv-serien Survivor, här i Sverige känd som Expedition: Robinson. Beyoncé, Kelly Rowland och Michelle Williams hamnar skeppsbrutna på en öde ö, i sönderslitna kläder kryper de först runt på stranden för att sedan hitta lite päls som de gör små bikinis av och snart dansar man krigsdans med öns lokalbefolkning. Det är otroligt larvigt och dessutom tråkigt, för den här låten förtjänar bättre.

Hur många gånger har man inte varit med om människor som svikit? Människor som dessutom inte nöjt sig med det utan sedan triumferat i all sin nyvunna "glans": "Kolla mig, jag mår SKITBRA nu utan dig."

Människor som efter sveket ändå inte kan släppa taget utan hela tiden på något sätt känner att de måste BEVISA något - och som i all sin självupptagenhet tror att du inte klarar dig utan dem.

Det är sådana gånger man behöver låtar som "Survivor". Hur banalt och barnsligt det än verkar är det ju skitskönt att kunna ge igen. Att på ett distingerat sätt säga, "Jag klarar mig, fuck you very much."

"You thought that I would fail without you / But Im on top / You thought it would be over by now / But it wont stop / You thought that I would self destruct / But Im still here / Even in my years to come / Im still gon be here"

Och då det inte var du som svek klarar du dig undan med i stort sett vad som helst. Fast Beyoncé, Kelly och Michelle vill behålla sin värdighet. Mot slutet av låten sjunger Kelly att hon minsann inte tänker "compromise my christianity" eller "diss you on the Internet" eftersom hon är "better than that".

Det har gjorts tusen och åter tusen sådana här låtar förr. Fast det spelar ingen roll för det behövs hela tiden nya och det kommer alltid finnas dumma människor som behöver få höra dem och snälla människor som behöver få spela dem. Gång på gång på gång.

"Im a survivor / Im not gon give up / Im not gon stop / Im gon work harder / Im a survivor / Im gonna make it / I will survive / Keep on survivin"

Av Jon Lax 03 apr 2001 16:03