Absolute Music

För mig har Tom Petty allt som någonsin kan avkrävas en artist: musikaliskt kunnande, känsla och en låt för varje tänkbart humör. När jag är på alldeles strålande humör sätter jag på Full Moon Fever kanske den bästa skiva som någonsin gjorts eller kommer göras och njuter fullt ut av varenda ton som strömmar ut ur högtalarna. Om jag känner mig lite nere finns det två alternativ: Hard Promises eller Wildflowers. På Hard Promises har Tom Petty lyckats fånga en melankolisk, nästan deppig, känsla som kanske alltför ofta finns hos mig och vem har väl inte gottat sig i sin egen olycka? Men det finns ju även situationer när man är nere och vill upp och inte vill njuta av sin egen deppighet och då fungerar Wildflowers som ett slags musikens uppåttjack.

Vad består då denna universalmusik av, kanske du börjar undra. Det är helt enkelt vanlig, rak rock. Inga om och definitivt inga men utan vad som på engelska skulle beskrivas som "straight forward rock". Få strängar på lyran men de strängar som slås an berör så totalt att jag inte vet hur jag ska förklara det.

För egen del är musik också en principiell fråga: jag kan aldrig gilla artister som till exempel Britney Spears. Denna princip bygger på följande två anledningar: 1 artisten skriver inte sin egen musik utan den skrivs av någon hitmakare för att "slå", och 2 artisten väljs ut tack vare sitt utseende och inte tack vare sin musikaliska förmåga.

Tom Petty befinner sig dock långt från ovanstående genomkommersialiserade musikvärld. För det första är han inte särskilt vacker många hävdar till och med att han är motsatsen! och eftersom han slagit igenom trots sitt utseende måste detta betyda att folk uppskattar honom för hans musik, vilket i sanning är vad jag gör. För det andra svarade han i en intervju på frågan om vad han skulle ha gjort med sitt liv om han inte blivit rockstjärna: "då hade jag väl fortsatt att spela med mitt ursprungliga band på små barer runtomkring i Florida". Just detta, att han spelar för att det är roligt, är en otroligt tung faktor för mig när det gäller att bedöma musik. Att Tom Petty dessutom skapar underbar musik är givetvis det primära men hans image eller kanske just det faktum att han egentligen saknar image i den mån det är möjligt spelar också en avgörande roll i mitt "beslut" att dyrka honom.

Varför Tom Petty tyckte att det var roligt att syssla med musik från första början är omöjligt att veta men en stark anledning till att han fortsatt hela livet det är i år 25 sedan hans första skiva kom ut måste vara hans band "the Heartbreakers". De har ett perfekt samspel och från konserter, dokumentärer och intervjuer jag har tagit del av många. utstrålar de samförstånd, ömsesidig respekt men framför allt glädje: de har så otroligt roligt tillsammans och varför ska man sluta då?

Jag dyrkar allting som Tom Petty gjort men om man som ny lyssnare vill ha en introduktion så är den nyutkomna samlingsplattan Anthology: through the years klart att föredra framför 1993 års Greatest hits. Om man är lagd åt det sparsamma hållet så brukar Full Moon Fever finnas på Nice Price-avdelningar för under hundralappen.

Vidare har Tom Petty varit en av medlemmarna i gruppen the Travelling Wilburys, vars första skiva Vol. 1 är lika bra som Full Moon Fever, det vill säga kanske den bästa skiva som någonsin gjorts!

Av David Sauter 02 apr 2001 17:09