Reflektioner kring Olof Palme

--Text 1--

Latin Kings gav mig en ny bild av Palme

Innan jag egentligen visste ett jota om politik - eller särskilt mycket om samhället i övrigt, för den delen - visste jag att Sverige en gång i tiden haft en statsminister som hette Olof Palme och att han blivit skjuten, samma år som jag fötts. Jag visste vid den tiden inte ens vem som var statsminister i Sverige vid tidpunkten egentligen inte heller vad en statsminister gjorde, men jag kände historien om Palme - det gjorde också i princip alla jag då kände.

Först mycket senare har jag lärt mig lite mer om Palme, vem han var, vad han stod för, varför han mördades osv. Men jag har aldrig lyckats få något grepp om hans historia. Kanske för att jag är lat och inte orkat ta reda på mer.

När jag för ett par månader sedan hörde Latin Kings, Fördomar där de satt musik till ett av Palmes mer kända tal, fick jag en ny bild av Palme. Bilden av en mycket skicklig retoriker, någon som kunde få många i samma riktning med hjälp av kraftfulla och energiska tal. Med sin karaktäristika stämma enade han stora delar av det svenska folket - med eller mot vad han kände för. Jag har senare hört flera tal av Palme - och min syn på honom har bara förstärkts: han var en stor retoriker.

Björn Jönsson, 15 år

--Text 2--

Brevet från Palme gjorde politikerföraktet omöjligt

Jag har en bekant tjänsteman i regeringskansliet som börjar varje första maj med att lyssna på Olof Palmes klassiska tal. Han har dem på cd.

Det är något med Palme som får sossar att känna sig stolta. Denna kompromisslösa tro på partiets och politikens samhällsförändrande kraft: "Politik, det är att vilja något".

Men min bild av Palme är inte främst politisk.

"Så frågar du också om jag har träffat drottningen. Ja, det har jag gjort många många gånger. Senast jag träffade drottningen så träffade jag t v å drottningar. Dels den svenska drottningen men också Danmarks regerande drottning Margrethe II. Egentligen tycker jag att det är lite trist med stora flotta middagar på slottet, men det är en del av mitt arbete. Den roliga delen av mitt arbete det är att åka till Luleå och få träffa alla trevliga människor i sporthallen!"

Brevet från statsministern är daterat den 9 september 1985. Jag var nio år och en dag efter skolan hade det kommit.

Palme var känd för att se människor. Den som en gång skakat hand med honom fanns för alltid i hans minne. På samma sätt brevväxlade Palme med barn: han behandlade dem som sina jämlikar. Det var mer kamratskap än vördnad jag som nioåring kände inför Palme.

Kompis med statsministern. Det gav en ganska respektlös bild av politiken. Om Palme lyssnade på vad jag hade att säga, varför skulle då inte andra göra det? Samtidigt lärde jag mig att även politiker är människor. Palme hade träffat två drottningar på samma gång, men han tyckte det var roligare att tala i min sporthall.

Jag undrar ofta om Göran Persson svarar på barns brev med samma nit, och samma uppriktighet, som Palme. Jag hoppas det. Brevet från Palme gjorde politikerföraktet omöjligt för mig. Men kritiken av politikerna och politiken blev möjlig.

"Du bad om en autograf och den har jag skrivit på ett fotografi som jag sänder med."

En snäll man log från kortet.

Åsa Petersen, ledarskribent på Aftonbladet


--Text 3--

Palmes ursprung gör hans engagemang ännu mer äkta

Olof Palme var stor, han var en politiker som fortfarande 15 år efter sin död engagerar så många, bara det säger väl en hel del om hans betydelse.

Själv glömmer jag aldrig natten då han mördades inte heller begravningsdagen den 15 mars 1986. Mordnatten blev vi väckta av en god vän klockan 01.30, innan svenska nyheter ens haft en utsändning om mordet, tack vare att denne vän hade sin dotter i England, där nyheten redan kommit ut. Det var en stor chock, en genuin sorg man kände. Jag tror att även mina barn, som då var 14 respektive 9 år, väl minns detta. Vi var där och lade rosor på det stora berget av blommor på Sveavägen och vi följde begravningståget på plats.

En politiker av hans sort har vi inte sett sedan hans dagar; en benådad talare, en skarp tänkare och en människa som vågat ta ställning i olika sammanhang. De politiska debatterna var verkligt roliga att följa så länge han fanns, rappa, intelligenta och roande inlägg kunde man få höra. Internationellt gjorde han mycket för solidariteten och för att göra vårt land och vad vi stod för känt. Vart man kommer känner folk till honom. Vi i den så kallade 68-generationen glömmer inte heller Vietnam-demonstrationerna och andra solidaritetsyttringar som han deltog i. Att hans ursprung var högborgerligt gör honom ännu starkare i mina ögon, för det anser jag tyder på ett djupt känt engagemang och ett ställningstagande för den lilla människan som är äkta. Jag måste säga att jag ännu i
denna dag saknar honom i politiken och ofta frågar mig själv vad skulle Olof Palme ha sagt, gjort, tyckt om olika saker som pågår i våra dagar och som berör oss starkt. Det gläder mig att intresset för hans liv och gärning är levande ännu idag och även bland de yngre som inte har minnen från hans tid.

I det sammanhanget kommer jag att tänka på en annan viktig person i svenskt kulturliv som också hade många kloka tankar om politik, nämligen Tage Danielsson. Till min stora glädje är faktiskt en del av dagens ungdomar intresserade av honom och läser hans skrifter och ser hans filmer. Sådant värmer ett gammalt kultur- och filmälskande lärarhjärta.

Margareta Eriksson, Uppsala

--Text 4--

Palme hotade yttrandefriheten

Inför valet 1976 var Palme i ivrig verksamhet med att ändra Sveriges grundlag på ett par ytterst väsentliga punkter.

Yttrandefriheten och demonstrationsrätten skulle bort! Den tredje stora rättigheten - tryckfriheten - skulle dock få vara kvar. Palme räknade nämligen med att man genom de Meidnerska löntagarfonderna skulle kunna köpa in alla tidningar och på så vi behärska hela massmedia. Genom löntagarfonderna, vilka beräknades uppgå till cirka 500 miljarder i 1970-talets penningvärde skulle nämligen alla företag köpas in med företagens egna pengar!

Sommaren 1976 intervjuades en oförberedd justitieminister Lennart Geijer och kunde inte hjälpligt försvara varför förslaget skulle vara ofarligt för den svenska tryckfriheten.
Detta är ett utdrag, läs hela texten på Sourze.

Olof Kihlstedt, Tidaholm

--Text 5--

Efter Palmes död står vi inte längre på de svagas sida

"Vi måste alltid stå på de förtrycktas sida mot deras förtryckare och på de fattigas och eländigas sida mot deras utsugare... "Vi viker inte i frågor som gäller den nationella suveräniteten och den internationella rätten. Vi kröker inte rygg för stormakterna."
Detta är några citat ur Olof Palmes tal med kritik mot båda den tidens stormakter USA och Sovjetunionen. Nästan alla kommer ihåg när Olof Palme som ende regeringschef i väst kritiserade USA:s krigföring mot den suveräna staten Vietnam och hans lika kraftfulla kritik mot "diktaturens kreatur" i dåvarande Tjeckoslovakien.

Efter hans död har Sverige tappat det mesta av sin roll som neutral och välrespekterad fredsnation. Vi står inte längre på de svagas och förtrycktas sida mot deras utsugare och förtryckare. Vi upphäver inte vår stämma när hundratusentals irakiska barn dör i sviterna av USA:s utsvältning och fleråriga bombkrig i Irak. Vi tiger när NATO:s bomber faller över Belgrad och åstadkommer stor förödelse i det civila samhället. Vi förmår inte ens att ta ställning för den svaga parten "palestinierna" i en Mellanösternkonflikt, där Israel nu i årtionden i klar strid med internationell rätt utvidgat sitt territorium på ett grannlands bekostnad. Det är därför ingen överdrift att säga att med Olof Palmes tragiska död skedde också ett tragiskt mord på solidariteten. Detta är ett utdrag, läs hela texten på Sourze.

Christer Kyreus, etikdebattör vid I D E A K A D E M I N, Bengt Silfverstrand s, riksdagsledamot och Mikael Nilsson s, ungdomspolitiker i Skåne

--Text 6--

Palme ljög och bytte ständigt position

Det finns flera ämnen värda lite extra granskning på området Olof Palme: Hans ljugande och ständiga positions-bytande i Lennart Geijeraffären, åtalsimmunitet mot statliga tjänstemän, de förtäckta försöken att kontrollera massmedia, sättet att dumpa kärnkraften på framtiden via Linje 2, dubbelmoralen som framtonade mellan fredsmäklande och vapen-exporterande samt effekten på Palme av dennes värnplikt i den då redan sönder-infiltrerade Svenska underrättelsetjänsten.

Hela Moskva-andan som genomsyrade Sverige i alla departement och instanser började luckras upp månader efter den där kalla februarikvällen. Man kan undra vad som hade hänt om Palme fått leva. Detta är ett utdrag, läs hela texten på Sourze.

Stefan Holmqvist

Av Ana Udovic 28 mar 2001 09:30