Jag är lat

Youre damn right, tänker jag samtidigt som jag med stoiskt lugn blickar ut över den ocean med kläder, tidningar, böcker, leksaker, bestick ?, skivor, pappersremsor, saxar, pennor och spel som är vårt vardagsrum. Jag makar lite på tre stycken lätt begagnade sockar, en filt, en låda med pennor och kritor, tre barbiedockor, två videofilmer samt ett antal oidentifierbara föremål, så att jag kommer åt att sätta mig framför teven.

Ännu en hård arbetsdag till ända. Sex timmar sittandes vid skrivbordet skyfflandes papper från den ena högen till den andra, med avbrott för att gå till banken samt att fixa fika. Det kan ju göra vem som helst utmattad.

Som om inte det skulle räcka, så ska barn hämtas och mat inhandlas dock inte lagas, eftersom jag är begåvad med en man som tycker det är roligt att laga mat.

Ofta när jag är på jobbet, hemma hos nån kompis, ute och går eller ligger sjuk, dvs vid alla tillfällen när jag inte kan städa, så tänker jag: "Bara jag kommer hem/blir frisk så ska jag minsann........" och så har jag ett par hundra ideér om hur jag ska göra om vårt hem till ett funktionellt, lättstädat, ombonat, modernt-men-ändå-klassiskt drömhus.

Alla barn ska slåss om att få leka med våra barn för att vi har så fint och mysigt. Alltid städat men ändå får man härja fritt och leka roliga lekar i alla rum.

Jag ska aldrig mer lamslås av skräck och börja hyperventilera och få tunnelseende när det ringer på dörren en vanlig tisdageftermiddag när jag inte väntar besök.

Aldrig mer ska jag behöva ha dammsugaren liggandes framme i hallen så att om det skulle komma nån så ska de tro att jag faktiskt håller på att städa.

Jag zappar, vet inte om jag ska se Oprah, Sally eller Ricki, men hamnar hos Oprah. När man sitter precis så här i soffan så ser man rakt in under tv-bordet och där ligger och har legat i ett antal veckor, en tidning, dockkläder och en trasig bil. Istället för att resa mig och plocka upp dessa saker så ändrar jag ställning så att jag slipper se dem.

Det är en del av mitt problem, jag har en förmåga att kliva över saker och ting, gå förbi och ignorera. Tänker istället att kanske, kanske är de borta imorgon och då är det ju alldeles onödigt att jag plockar upp dem nu, eller hur?

Mitt förhållande till städning är också ganska motsägelsefullt. Jag kan städa, det har jag papper på. Har flytt- och byggstädat ett antal hus i mina dar. Jag anser också att den tillfredsställelsen som infinner sig, när man efter att ha städat en hel dag, sjunker ner i soffan med en kopp kaffe och en bra tidning och kan blicka ut över ett ajax-reklam-rent hus, den finns det inte mycket som slår.

Jag avvärjer ett bråk mellan mina barn, fortfarande utan att resa mig från soffan. Hos Oprah löser Dr Phil människors problem till höger och vänster. Kanske borde jag skriva till honom?

Nä, tror inte det, för egentligen vet jag vad problemet hos oss mig är. För mycket grejor och för lite struktur. Det tillkommer ju alltid saker i ett hushåll och vad som kommer in måste ju också ut, det vet vi alla. Men hos oss kommer det liksom inte ut, det stannar i köket, hallen och i bästa fall i källaren.

Källaren ja, där nere regerar Smutstvätten och Stryktvätten. Vet ni att de förökar sig genom delning? Jo, helt sant, jag lovar. Det kvittar hur mycket jag tvättar och stryker, det finns alltid dubbelt så mycket kvar. Folk klagar ofta på hur kläder, särskilt strumpor och sånt smått, försvinner i tvätten. Jag säger bara, var glada för det! Hos oss tillkommer det saker istället.

En annan sak som jag börjar tro mer och mer på, det är att jag har så kallade multipla personligheter. Esteten i mig hon finns, det vet jag, hon kommer alltid fram i diskussioner när det gäller inredning och kläder och sånt för att inte tala om Minimalisten herregud, less is more, det är ju mitt motto! de får aldrig en chans för Kaos och Lat och Bekväm är alltid större och starkare. De liksom bildar kartell och stoppar allt och alla som vill förändra och göra nåt.

Ja, så måste det vara. Det är väl bara att finna sig i det. Man är ju som man är. Inte mycket att göra.

När jag än en gång kommit till denna insikt det händer en gång i veckan ungeför suckar jag djupt, samtidigt som jag reser mig för att gå ut i hallen och lägga fram dammsugaren.

Av Kajsa Kallio 25 mar 2001 12:10