Män söker kvinnor. Kvinnor söker män

Jag kan lätt konstatera - utan att ha några som helst vetenskapliga bevis för det - att det finns ett visst mönster i hur man framställer sig själv.

Är du kvinna och söker en man så beskriver du dig som ärlig, sund, social, klok och ungdomlig. Du är vanligtvis någonstans mellan 27 - 55 år och i de flesta fall har du barn. Du uppskattar promenader i naturen, god mat, resor, mysiga hemmakvällar och kultur. Den du söker ska vara rök- och spritfri, trygg, humoristisk, ärlig, omtänksam, seriös och ska ha en ordnad helst bra ekonomi.

Är du man och söker en kvinna så beskriver du dig som lång, kramgo, trygg, spontan, romantisk, att du har ett bra arbete med god ekonomi och vilken hår- och ögonfärg du har. Du är vanligtvis någonstans mellan 32 - 60 år. Du uppskattar havet, god mat med ett glas rött vin till, musik, ärlighet och dina kompisar. Den du söker ska vara slank, söt får gärna skicka med foto på sig själv, trevlig, nyfiken, omtänksam och lojal.

Kvinnor använder gärna signaturer som innehåller en fråga; "Livskamrat?", "Du och jag?", "Vem vet?, osv. Det är också vanligare att kvinnor skriver vilket stjärntecken de tillhör och ibland vad mannen de vill få kontakt med ska vara för stjärntecken.

Män däremot använder oftare signaturer som "Egen företagare", "Allt att vinna", "Fördomsfri", osv. Män skriver oftare vilka politiska värderingar de har.

Kontaktannonserna kanske inte är helt representativa för hur synen mellan män och kvinnor är i stort, men det går ändå inte att komma ifrån att män är mer inriktade på det som syns på utsidan när det gäller beskrivningen av sig själv och vad de önskar. Kvinnor däremot beskriver oftare de inre egenskaperna hos sig själv och vad de önskar av den tilltänkta partnern med undantag för ekonomin.

Det är tydligt att kontaktannonserna har förändrats de senaste tjugo åren och att de är känsliga för hur synen är - och har varit - på jämställdhet. Nu när debatterna går heta angående kvotering, lika lön och feminsm, är det fler män som går ifrån det yttre och inriktar sig på det inre, och faktiskt också omvänt när det gäller kvinnor. Män som söker män och kvinnor som söker kvinnor blir också allt vanligare.

Nå, hur är de personer som skriver kontaktannonser? Är det misslyckade, oattraktiva enstöringar som gripit det sista halmstrået för att döva ensamheten?

Jag är övertygad om - utan att ha belägg för det - att bakom kontaktannonserna döljer sig alla kategorier av människor. Ofta har de ett äktenskap eller förhållande bakom sig och är trötta på att springa på krogen för att hitta någon att dela livet med. Självständighet är ett ord som förekommer lika ofta både bland män och kvinnor, vilket skulle kunna tolkas som att de vill ha närhet men inte till priset av inskränkandet av frihet. Och vem vill inte det?

Det som fascinerar mig mest är hur de tagit tillfället i akt - och hittat modet - att skriva en önskelista över sin drömpartner. I sin beskrivning av sig själv och vad de önskar har det ökat chanserna att finna någon som överträffar de misslyckade förhållanden man lämnat bakom sig. Det skulle jag vilja kalla smart.

Sedan finns det en outtalad förståelse för att hur positivt du än framställer dig själv och vad du önskar, så finns det mindre bra sidor hos alla. Det är det som gör oss mänskliga.

Personligen tycker jag att kontaktannonser är ett ypperligt sätt att finna en partner. Min inställning har alltid varit att det viktigaste är att man träffas, inte på vilket sätt. Det finns så många fördomar mot just "på vilket sätt".

Om jag någongång skulle hamna i ett läge där jag blev ensam och sökte efter en ny partner skulle jag mycket väl kunna tänka mig att skriva en annons. Min beskrivning av mig själv skulle innehålla ord som, intelligent, humoristisk, kärleksfull, spontan, självständig, opublicerad författare med ett stort engagemang och en stark tro i varje människas förmåga att leva ett tillfredsställande liv.

Däremot skulle jag utesluta ord som lat, egocentrisk, lättirriterad och blottarsjuk. Men, det är ju det som gör mig till människa.

Tror ni mig inte så fråga min sambo!

Av Per Poulsen 18 mar 2001 17:23