Vem är patriark?

Hur lyckas vi orientera oss och förstå världen egentligen, har du reflekterat över det?

Tänk dig att du skall handla mat och har en inköpslista med dig. Du har aldrig varit i butiken förut och överst på listan står Herrgårdsost. Hur skall du hitta den? Antagligen går du ganska långt in i affären eftersom du vet av tidigare erfarenhet att mjölk, och andra mejeriprodukter, normalt finns där. Du får syn på en kyldisk och riktar in stegen mot den. Efter en kort stund finner du vad du söker. Näst på listan står vetemjöl. Du lämnar således kyldisken och spanar efter varor du vet brukar stå tillsammans med mjöl. Salt, bakingredienser och andra spannmålsprodukter till exempel. Med hjälp av dina erfarenheter hur snabbköp brukar vara planerade hittar du snart mjölet också. Du har en mental karta som skapats utifrån alla mataffärer du besökt och den hjälper dig i den nya affären.

Nu är du säkert inte så eftertänksam och metodiskt i ditt sökande, det sker mer aningslöst och intuitivt. Men det fungerar onekligen väldigt bra. Och inte bara i mataffären, i de flesta situationer agerar vi utifrån vår erfarenhet hur världen brukar se ut, helt omedvetet och utan att reflektera över det. För det mesta är det till stor nytta och vi behöver inte ideligen analysera och förstå varje enskild situation.

I mer vetenskapligt underbyggd feminism talas stundom om patriarkala strukturer. De fungerar delvis på samma sätt som mataffärsexemplet, fast istället för var mjöl och ost är placerade handlar det om hur kvinnor och män är, och bör vara. På samma omedvetna och intuitiva sätt har vi känslor och föreställningar om könsroller och samhället. Och dessa föreställningar har självfallet både kvinnor och män. Pojkar och flickors beteende formas ju - exempelvis - inte av ondskefulla bakåtstävande män utan i de flesta fall av kärleksfulla och intelligenta kvinnor. Naturligtvis också av pappor, men att mammornas arbetsinsats när det gäller att ta hand om hem och barn generellt är större ifrågasätter väl ingen

Men trots denna makt över de små livens tankar fortplantas könsrollerna generation efter generation. Visserligen har könsrollerna ifrågasatts en smula på senare tid, men de är ändå förvånansvärt rigida. Se bara på ungdomars yrkesval. Ingen revolution i sikte vad jag vet.

Frågan är således, vem är patriarken som åsyftas när det talas om patriarkala strukturer? Knappast någon eller några enskilda individer som genom någon sorts konspiration lyckas styra samhället. Det kanske inte ens är män, utan individer av båda könen som reproducerar ett sätt att tänka som vi försöker motarbeta. Kvinnans beryktade underordning beror således inte på att män aktivt motarbetar kvinnor utan att vi alla misslyckas i att frigöra oss från våra könsroller och föreställningar om hur samhället skall se ut. Och framför allt på att vissa inte ens försöker.

Att det är så svårt att bekämpa strukturerna beror på att vi agerar på ett omedvetet och intuitivt sätt. Vi trillar dit, så att säga, fast vi borde veta bättre. Det känns ju så naturligt att agera utifrån inlärda könsroller, och så jobbigt att hela tiden agera utifrån en genusanalys. Även om vi naturligtvis måste om vi någonsin skall kunna bryta mönstren.

Av Peter Odh 17 mar 2001 17:10