Marknaden styrs inte av en osynlig hand

Blötsnön klibbar fast överallt, smälter och letar sig in under kläderna och under väskans lock, affischerna är blöta i ena hörnet och tejpen vägrar fastna på elskåpen.

Varför utsätter sig en normalt funtad 27 år gammal handelsstudent som aldrig tidigare varit med i något parti eller någon förening för detta? Svaret är att jag för första gången hittat en rörelse som känns meningsfull.


Attac tar sig an det som jag anser vara den mest grundläggande problematiken i dagens samhälle. Demokratins kapitulation inför marknaden.

Vad är då denna "marknad" för något?

Det viktigaste att veta om marknaden är att den inte styrs av någon osynlig hand som ordnar allt till det bästa. Den består av ett antal finansinstitut och banker som lever på att göra snabba klipp. Ett tydligt exempel är spekulationen mot den thailändska valutan -97, som inledde den så kallade Asienkrisen. Den globala finansmarknaden tar ingen hänsyn till produktion eller marknader för varor och tjänster, istället skapar den ekonomisk otrygghet och sociala klyftor. Eller som Världsbankens före detta chefsekonom Joseph Stiglitz uttrycker det: "Det intensiva valutaflödet skapar instabilitet, men det skapar inte tillväxt."

Några veckor innan julhelgen ordnade vi det första offentliga Attac-seminariet i Göteborg. Fyllda av en förväntan på gränsen till hybris hyrde vi en konsertlokal och tvåhundra stolar. Svartvita, kopierade A4 affischer klistrades upp lite här och var i staden och sen var det bara att hoppas att tillräckligt många människor skulle orka upp ur sina sängar en tidig lördag morgon.

Tio minuter innan seminariet skulle sätta igång var alla stolar fulla, folk satt på golvet, stod längs väggarna och trängdes i trappan. Till sist fick vi inse att de sista hundra personerna inte skulle få plats i lokalen.

Det var först när jag stod där på trappan och bad folk komma tillbaka en annan gång som det unika i denna händelse slog mig. När var sista gången ett politiskt möte tävlade med en rockkonsert i popularitet? Det sägs att vi medborgare förlorat intresset för politik. Samtidigt som politiska partier och fackförbund förlorar medlemmar och intresse, växer uppenbarligen en politisk aktivitet av ett annat slag. Fler och fler människor söker sig till Attac-rörelsen och liknande globala, partipolitiskt obundna rörelser, som har det enda gemensamt att de vill försvara ett rättvist samhälle.

Jag tror att det i dagens samhälle med social nedrustning och politisk vanmakt finns ett behov av rörelser med konkreta, väl underbyggda förslag på hur man ska tämja den galopperande nyliberalismen. Rörelser som diskuterar själva grundproblemet.

I dagens samhälle så får man, oavsett vad man engagerar sig i, alltid bristen på pengar slängd i ansiktet. Vi har för lite pengar för att göra något åt miljöproblemen, vi är för fattiga för att behålla vår offentliga sektor och vi har verkligen inga pengar att slösa på kultur. Allt detta känns som ett hån i ett samhälle där vissa kammar hem miljardbelopp bara genom att trycka på en knapp. Men det är svårt att bemöta argument från ekonomer och experter. Många människor känner sig helt enkelt för okunniga för att hänga med i debatten om BNP, tillväxt, räntor och spekulation.

Attac-rörelsen kommer därför delvis att vara ett folkbildningsprojekt. För att stärka demokratin och bredda debatten gäller det att alla människor vågar delta och säga hur de vill ha det.

Orsaken till det minskande intresset för partipolitik beror delvis på känslan av att våra folkvalda, liksom vi själva, är maktlösa. Allt oftare skyller politiker nedskärningsbeslut, avregleringar och annat på den mystiska och nyckfulla "marknaden". De demokratiska institutionerna har kapitulerat och lämnat makten över vår gemensamma framtid till finansmarknaden. Den nyliberala utvecklingen framställs som en naturlag. Och det faktum att både enskilda människors och de demokratiska institutionernas valmöjligheter begränsas diskuteras inte. Attac-rörelsen finns till för att hjälpa politikerna att ta tillbaka makten från marknaden och därigenom stärka människors möjlighet att påverka världsordningen.

Av Elin Sundberg 17 mar 2001 12:40