En motståndsrörelse mot utveckling

Varför är då vi på den liberala sidan av debatten så kritiska och oroliga över denna utveckling?

I grund och botten handlar det inte om Attac, utan om den bredare globaliseringskritiska idéströmning som Attac är ett tecken på. Vi tycker att den står för åsikter som är ett hot mot u-ländernas utveckling och mot frihet och möjligheter i både den rika och fattiga världen. Risken är stor att väldigt mycket idealism används till ett syfte som förstör för dem man vill hjälpa.

Vad den så kallade globaliseringen har handlat om är att allt fler länder de senaste decennierna har rivit murar, ökat handel och integrerats i den globala ekonomin. Sambandet mellan denna globalisering och ökat välstånd är mycket tydligt. De länder som har satsat på frihandel öppna marknader har vuxit snabbast, och de fattiga länder som har gjort det har vuxit snabbare än även de rika länderna.

Det är en internationalisering som har tredubblat inkomsterna i u-länderna på 40 år. Andelen hungrande i världen har minskat från 37 till 18 procent. Livslängden i tredje världen har ökat från 46 till 64 år. Att detta är intimt förknippat med handel och globalisering bevisas av att det är de länder som har satsat på det som har klarat sig allra bäst.

Snabbast har det gått i Asien. För bara 25 år sedan levde 60 procent av alla asiater i extrem fattigdom, idag är samma siffra ca 20 procent - trots Asienkrisen. Ju större handel ett land har haft, desto snabbare har denna utveckling gått. Samtidigt har utvecklingen gått åt fel håll i södra Afrika, som har drabbats av protektionism och förtryck, och som faktiskt har minskat sin andel av världshandeln från fem till en procent.

Uppgiften för den som verkligen tror på global utveckling borde följaktligen vara att driva på globaliseringen. Vi borde öppna de rika marknaderna för tredje världen, avskaffa EU:s cyniska jordbrukspolitik som slår ut u-ländernas jordbruk, och vi borde se till att det skapas fri rörlighet även för människor, inte bara för kapital. Vi borde understödja nya lösningar, stimulera investeringar i fattiga länder och bejaka ny teknik, som t ex den genteknik som kan bli ett bot mot bristsjukdomar och svält.

I det läget startar i stället en krets franska intellektuella Attac, som är någon slags proteströrelse mot denna utveckling. Dess ordförande Bernard Cassen förklarar att fransmän ska köpa franska varor, och inte sydamerikanskt kött och asiatiska bilar. José Bové saboterar amerikanska restauranger. Attac vill enligt sin internationella plattform slå vakt om de europeiska jordbrukstullarna mot tredje världen. De vill förbjuda genmodifierade livsmedel. De vill förbjuda människor från att spara sina pensionsmedel i aktier, som kan investeras över världen.

Attac är också anhängare av en del bra saker, som jag själv håller med om, t ex skuldavskrivning för u-länderna. Men det förtar inte det huvudsakliga intrycket, att Attac är en motståndsrörelse mot den internationalisering som har skett de senaste decennierna. De kritiserar den handel, den marknad och den teknik som kan få världens fattiga att på sikt nå en västerländsk standard. Attac verkar, med en tidigare mexikansk presidents ord, vilja "rädda utvecklingsländerna - från utvecklingen".

Men det finns ytterligare en allvarlig aspekt på detta som förklarar varför många internationalister reagerar starkt kritiskt mot Attac. Det är bara löjligt att försöka utmåla Attac som någon slags nazister eller rasister. Men faktum är att risken är stor att organisationen underblåser sådana strömningar. Om Attac lyckas skapa bilden att världen är otrygg, att globaliseringen är farlig och att varor från andra länder är ett hot mot oss, då kommer andra krafter att dra nytta av detta.

Rädslan för utlandet kommer inte att låta sig lugnas av utopiska och abstrakta tankar på Tobinskatter och liknande. Då kommer människor i stället att kräva det enkla, som de omedelbart kan få. Stängda gränser, och ett återuppbyggande av murarna mellan människor. Det är ingen slump att främlingsfientliga krafter som Haider, Hagen och Kjaersgaard får enorm popularitet i samma ögonblick som globaliseringen misstänkliggörs. Den som sår en globaliseringsfientlig vind riskerar att skörda en främlingsfientlig storm.

Av Johan Norberg 17 mar 2001 12:29