Attac krossar inte världsfattigdomen

960 miljoner individer är analfabeter. De flesta av oss blir djupt förbannade över dessa orättvisor och vill förändra världen i en mer rättfärdig riktning.

Metoderna för att krossa världssvälten skiljer sig åt utifrån vart vi står på den politiska skalan. I helgen kommer den socialistiskt färgade, anti-globalistiska och frihandelsskeptiska rörelsen Attac att bildas i Sverige. De tror på att fler regleringar och mer statlighet är nyckeln till en rättvis värld.

Jag som liberal tror snarare att västvärldens egoism och den orättfärdiga världsordningen avskaffas bäst genom följande sex åtgärder:

- borttagande av tullar och handelsrestriktioner, det vill säga införande av riktig frihandel. I dag är tullarna gentemot u-länderna i snitt 30 procent högre än världsgenomsnittet.
- avskaffande av EU:s nationalstatsegoistiska jordbrukspolitik som subventionerar europeiska bönder samtidigt som u-ländernas jordbruk diskrimineras och konkurreras ut redan innan de kommit igång på världsmarknaden.
- höjt bistånd. Västvärldens länder bör ge minst två procent av sin BNP i bistånd.
- införande av fri invandring och en mycket generös flyktingpolitik. Människor ska få bosätta sig vart de vill i världen och jobben i väst ska ingalunda vara vikta åt oss priviligerade som råkar ha fötts här, utan öppna för alla.
- skuldavskrivning, enligt HIPC-avtalet, det vill säga att skriva av skulderna helt för världens allra fattigaste länder.
- förändrade konsumentvanor. Vi som har möjligheten att påverka marknaden har ett förbannat ansvar att etiskt kapitalistiskt nyttja vår konsumentmakt och inte bara snacka. Skulle tio procent av västvärldens invånare börja köpa rättvisemärkt skulle det förändra mer än mångt och mycket av dagens biståndspolitik.
- införande av en global skatt på miljöfarlig verksamhet som exempelvis koldioxidutsläpp.

Ett av Attacs politiska huvudstrategier är införandet av en så kallad Tobinskatt. Idén kommer ursprungligen från den amerikanske ekonomen James Tobins förslag om att införa en skatt på spekulativa transaktioner på valutamarknaden. Attac hävdar att en sådan skatt på 0.05 procent skulle ge ungefär 100 miljarder dollar per år.

Jag tror snarare att Tobinskatten, som förvisso skulle öka kostnaderna för ekonomiska transaktioner och öka kostnaderna för att ta risker, kommer att missgynna fattiga länder i tredje världen.

En Tobinskatt skulle minska omsättningen och göra det dyrare att omfördela risker. Därmed blir investerare i väst mindre riskbenägna och låntagare får betala mer för sina lån. Under det senaste decenniet har u-länderna fått en fjärdedel av alla utländska direktinvesteringar. Risken finns att detta skulle minska dramatiskt med Tobinskatten. Utan investeringar kommer fattiga u-länder aldrig att kunna börja förädla sina råvaror.

En Tobinskatt blir därför dålig för de regioner som är mer riskfyllda, det vill säga för tredje världen och skulle därmed snarare låsa in mer kapital där kapitalet redan finns i väst än frigöra det till områden som är i allra mest behov av investeringar. En Tobinskatt skulle heller knappast hindra valuta- och finanskriser. Den skulle bara ge en låg tröskel som hindrade det vardagliga handlandet. Vid en större kris, som exempelvis den beryktade Asienkrisen -97, har investerare och utlånare enorma summor att tjäna på att snabbt dra sig ur. Då kommer de inte låta sig hindras av en minimal skatt. Den lilla skatt som är tillräcklig för att störa kapitalmarknadernas vardag skulle inte på långt när vara tillräcklig för att hindra liknande kriser.

Därför borde man istället satsa på andra reformer som hindrar denna typ av kollapser, framför allt att avveckla de fasta växelkurserna, vilka Tobin själv har hävdat var orsaken till Asienländernas kris. Dessa gör att vissa asiatiska länder har skaffat mycket stora korta lån utomlands och lånat ut långt i hemlandet, eftersom staten har tagit på sig kostnaden av att valutakurserna flukturerar. Det gör dessutom att spekulanter tjänar att spekulera mot valutan, eftersom riskbankerna lassar in pengar för att försvara en orealistisk kurs, som i Sverige 1992.

Andra argument mot Tobinskatten är att den bygger på att det finns många valutor - ju färre antal valutor, desto mindre skatteintäkter. I dag går ju världen snarare mot en helt annan riktning. Allt fler europeiska länder ansluter sig till EMU-projektet, den europeiska monetära unionen, och i exempelvis flera västafrikanska länder har det länge funnit en gemensam valuta för regionen. Detta gör Tobinskatten ganska svårgenomförbar i praktiken på grunda av att valutaväxlingar är en extremt rörlig skattebas. Det skulle räcka att några enstaka länder står utanför, så kan skatten kringgås av dem som behöver växla stora summor.

Tobinskattens förespråkare vill att skatteintäkterna ska användas för att mildra fattigdom, vilket är jättebra, men det kan vi i västvärlden göra redan i dag genom det politiska systemet genom att höja biståndet, avskaffa jordbrukssubventioner och sänka våra handelstullar samtidigt som vi agerar etiska kapitalister som konsumenter.

Jag har inget emot globala skatter och jag vill på sikt avskaffa nationalstaterna till förmån för en världsfederation. Men det finns bättre skatter att införa som exempelvis en global skatt på miljöfarlig verksamhet. Den skulle kunna ge samma resurser, men utan att hota hela den välståndsbringande kapitalmarknaden. Även om Tobinskatten vore praktiskt genomförbar, så går det dessutom aldrig att skilja på valutaspekulation och "riktig" handel. Således blir den också en skatt på frihandel, vilket missgynnar även företagare i tredje världen.

Slutligen. Vi får inte glömma en sak i frihandeldebatten: Det var inte bättre förr. För trettio år sedan dog mer än dubbelt så många barn som i dag av svält, undernäring och torka. Fler människor levde i djupaste fattigdom och kunde varken läsa eller skriva. För att ännu fler människor ska kunna ta makten över sina egna liv och få hjälp att ta sig ur misären krävs det mer globalisering, frihandel och öppenhet. Attacs visioner krossar inte världsfattigdomen.

Av Birgitta Ohlsson 14 mar 2001 15:17