Låt människor bo vid vatten

Strax därefter kunde man på ledarplats i Sourze läsa att det var ett kul grepp från Arve.

Lustifikationsgraden kan diskuteras, men låt oss i stället syna Teddybears Sthlms kritik!

De borgerliga säljer ut allmännyttan i Stockholm, vilket med Teddybears Sthlms slutledningsförmåga får till följd att dörrarna på Södermalm endast står öppna för de rika. Alla människor som söker bostad i Stockholm och inte kan hosta upp ett par miljoner för en tvåa känner till den upptrissade situationen.

I riksdagen anställs många unga begåvningar som lämnat Kramfors eller Gotland för att flytta till Stockholm. En av dessa ungdomar, som på vårt partikansli hade fått sin första anställning, skickade härom dagen ett mail och undrade om det var någon som hade en bostad över innanför tullarna till "en desperat sökande". En irriterad kollega svarade: "Jag känner inte en enda ung människa som inte är desperat och som inte söker bostad innanför tullarna. Inga fler skräp-mail, tack!"

Så allvarlig är alltså bostadssituationen i dag. I ett land där socialdemokratiska politiker välsignat medborgarna med bidrag och reformer kan det vara frestande att tro att dessa kan lösa Stockholms bostadsbrist. I själva verket förhåller det sig tvärtemot.

Den så kallade sociala bostadspolitiken är Europas mest reglerade: Hyrorna regleras genom kollektivförhandlingar. Kommuner äger och förvaltar stora delar av bostadsbeståndet. Femtiotalets byggnormer ledde till att lägenheterna blev så stora att de med knappa tillgångar inte hade råd att flytta in. Sviterna av det ser vi än i dag: Stockholm lider brist på ettor med låg standard för studenter eller andra med ont om pengar. Myndigheterna lägger sig dessutom i var man bygger. Att få bygglov för att bygga till vindsvåningar är inte det lättaste, för att inte tala om att få bygga vid vatten. Det är inte gott nog med Hammarby sjöstad. Låt även människor få bo på vattnet! På en oreglerad marknad med stor efterfrågan på bostäder är det lönsamt för byggherrar att uppföra sådana bostäder.

Det finns inte många länder på jordklotet som har så gott om stränder och därmed potentiella sjötomter som Sverige. Vi vet att människor gärna bor vid vatten. Men vi vet också att det är nästan hopplöst att få bygga nytt nära vatten.

Stränderna behövs för det "rörliga friluftslivet", heter det. Jodå, men det finns gott om stränder för detta ändamål, mer än på nästan alla andra ställen i världen. Men det är faktiskt inte fel att se till att också de som inte joggar runt på stränderna har en god livskvalitet genom ett trevligt boende.

Att ändra på strandskyddslagen brukar få naturvänner att ilskna till. Men med gott omdöme skulle det faktiskt vara möjligt att utnyttja någon procent av våra stränder till att skapa några hundratusen bostäder vid vatten.

Som det nu fungerar är det bara de riktigt rika som har råd att köpa de mycket dyra och exklusiva villor som byggdes innan nuvarande byggnadsbestämmelser kom till och därför ibland har den närhet till vatten som är så få förunnat.

Att det skall trilskas så med att få bygga nära eller på vattnet är märkligt. Stockholm, Nordens Venedig, lider inte precis någon brist på sjönära tomter. Alla skulle inte ha råd med dessa nyuppförda bostäder, men man får inte glömma att de som flyttar in lämnar en enklare bostad som då blir öppen för inflyttning.

Liksom jordbruket befinner sig svensk bostadspolitik alltid i kris. I lågkonjunktur vill ingen flytta in i kommunala hyresrätter med skyhöga hyror. I högkonjunktur är alla lägenheter upptagna. Eller så befinner sig lägenheterna på fel plats; Kramfors och Gotland kan gödsla med dem. I Stockholm är i dag endast 300 lägenheter tillgängliga via allmännyttan vilka är reserverade för dem med särskilda behov. I övriga landet orsakar 30 000 outhyrda lägenheter djupa hål i kommunernas budgetar.

I mitt arbete har jag förmånen att ibland få besöka Bryssel - en stad som till befolkningsmängd påminner om Stockholm. Surfa gärna upp bostadsförmedlaren Vlans hemsida www.vlan.be och sök under Appartements - location, Brabant et Bruxelles.

I våra storstäder finns massor med bostadspolitik men inga bostäder. I Bryssel finns ingen bostadspolitik men massor med bostäder. Där finns allt! Drygt tusen lägenheter i alla storlekar och kvaliteter erbjuds varje dag, bara på Vlans hemsida. Av dessa är fyra av fem förstahandskontrakt som inte kostar en franc i svarta pengar att överta. Det skall villigt erkännas att det ibland både saknas kylskåp och treglasfönster, men tillgången på centrala lägenheter är enorm. Vlan erbjuder en slags bostadsdistribution; föredrar man en personlig mäklare hjälper denne till gratis courtaget betalas av hyresvärden, eller så kan man spankulera på Bryssels gator och själv söka upp sin drömlägenhet. Men se upp för alla uthyrningsskyltar; de är så vanliga att de utgör ett nedskräpningsproblem.

Priserna då? Tja, en lägenhet på knappt 100 kvadrat i två våningar med takbjälkar och altan 20-25 minuters promenad från Grand Place kostar 6 000 kronor per månad.

Och vilka lägenheter det är sedan! Frånvaron av byggnormer har skapat bostäder som sticker ut i mängden. Vill du ha fyra meter i tak? Varsågod! Topprustade kök eller de som på sin höjd rymmer ett pentry? Valet är hyresgästens. De allra billigaste lägenheterna, på platser som kan jämställas med Bandhagen, kostar dryga tusenlappen.

Den rika tillgången gör det meningslöst att tjyvhålla på lägenheter. Två unga människor som flyttar ihop har ingen anledning att som säkerhet behålla de gamla lägenheterna om kärleken brister. Det är bara att gå ut på stan och leta upp en ny. Komplicerade bytesaffärer där två små lägenheter byts mot en stor förekommer inte heller. Det finns ingen poäng med sådana byten, eftersom den fria marknaden är en mycket bättre förmedlare.

I gamla Östtyskland fick man vänta i 18 år på en Trabant, i dagens storstäder ungefär lika länge på en lägenhet om man ställer sig i kö hos bostadsförmedlingen. Sverige behöver mindre bostadspolitik, inte mer.

Av Anders Björck 13 mar 2001 16:52