Morfar, det kallas incest!

Barnet låg i sin säng. Barnet skulle just sova. Sakta öppnades dörren. De få solstrålar som föll in bländade barnets ögon. Barnet visste, att nu skulle det hända. Dörren öppnades mer och mer. I dörröppningen stod en storvuxen man. Hans skugga föll tungt över barnet. På sängkanten satte han sig. Barnet försökte se ut som det sov. Barnet hoppades att han skulle gå. Han gick inte.

Istället la han sin hand på barnets magra höft. En hand trevade upp och ner. Den andra handen fördes till en penis. Han började smeka sig själv. Efter en stund fördes handen under barnets täcke, den smekte barnets underliv med grova fingrar. Barnet stelnade i skräck och väntade på att allting skulle ta slut. Han satt på sängkanten och onanerade. Till slut stönade han till. Han tog bort sin hand från barnet, kysste henne på munnen och gick därifrån.

Hat, hat, hat, jag är så jävla arg! Just nu har jag döden i mina ögon. Jag håller på att explodera, sviken, ledsen och hatisk. Varför, varför? Jag vill döda dig! Jag hatar dig, fy fan, fy fan vad jag hatar dig, ditt jävla as nu kan du dra åt helvete! Ge mig en enda anledning till att jag ska förlåta dig? DRA ÅT HELVETE!

Varför är allting så jobbigt? Ingenting är som förut. Allt är så förändrat. Han är också förändrad. Det enda man har kvar är en låt som är sig lik, som förklarar för mig hur det var innan jag blev instängd i mig själv. På sista tiden... fan också, jag kan ju inte skriva vad fan jag känner längre! Jag är arg, arg, så satans förbannad. En bur!
Lita, lita, lita, varför i helvete kan man aldrig lita på någon? Ska det vara så jävla svårt att finna någon man kan lita på!? Fy fan, vad jag är besviken! Hat, hat, hat, maktlös, så fruktansvärt arg, ledsen lurad och BESVIKEN!
Det handlar om incest, om ett svek av grundtryggheten i ett barns liv.

Barnet och vännen spelade tillsammans i ett band. Barnet sjöng mest, med en spröd stämma, som kanske inte riktigt passade till det tuffa lite farliga yttre hon visade utåt.
Tillsammans framförde de låten "Die Young", som skrevs av vännen. Plötsligt blev texten så uppenbar och verklig,
som en aning från det som oftast ligger fördolt för människor.

Barnet skulle fyllt 23 i februari. Hon lämnade en sambo och en liten son efter sig. Barnet tog sitt unga liv i en garderob i hemmet.

Som ett minne finns texten som vännen skrev, sångerna hon sjöng och bilderna av hennes lilla söta ansikte.

Till barnet från alla oss som kände ditt innersta.

Flyg högt, så länge vi minns dig, finns du kvar.

Hälsningar från Mona

"Die young
He´s not play the guitar
He´s making love to it
Her voice breaking hearts
Just like the way she looks
But I have the feeling we both will die young
And I think you´ll be number one
And there comes a moment when my days are done
Heaven belongs to the stars
We´re not gone

These two hearts of stone
With bad blood and broken wings
Bring message of love
So heaven will let them in"

Av Mona Åhlin 12 mar 2001 10:41