Utan diskborste i USA del 2

Fortsättningen på hur det går när man lämnar diskborsten till någon annan och drar.

Det var fortfarande några timmar innan Dave skulle dyka upp och hämta henne. Hon gick in i bussterminalen som var en souterrängbyggnad, på övervåningen var en stor järnvägsstation. Det var som en gammaldags riktig järnvägs station med pelare och stora biljettluckor. Enormt stora anslagstavlor prydde väggarna.

Hon gick fram till en kassa och frågade efter tidtabeller till bussarna. Hon ville vara förberedd på hur hon skulle ta sig tillbaka till Washington utan att fåka ut för några överraskningar. Det fanns inga tidtabeller! Hon fattade ingenting!

Dom tryckte aldrig upp några! Det var bara att läsa på väggens informationstavla och skriva upp.

Hon hade inte ens någon penna på sig och hittade en liten tobaksaffär inne på stationen. Köpte ett litet anteckningsblock och en kulspetspenna. Det fanns mycket godis och olika cigarettmärken i affären, så hon botaniserade lite. Det blev en stor brun pappkasse med coca cola, chipspåsar i massor av olika smaker och sorter
Och ett paket Salem, igen!

Hon gick ut i vänthallen satte den bruna pappåsen mellan fötterna och skrev av tidtabellen i sitt nya anteckningsblock. Hon hade sett ut en bänk utanför stationen där hon kunde sitta i solskenet och läsa, äta, röka och framförallt titta på människor som gick ut eller in i stationshuset. Det var livligt och stökigt varje gång det kom in en ny buss, mängder med människor i olika kulörer och mest från lägre socialklasser. Så fort en buss åkt iväg så blev det så tyst att det var som om hon var alldeles ensam i hela världen.

När klockan blev tolv så klämtade en klocka i kyrkan bakom stationen. Synd att kalla det en klocka, det var ett klockspel som skulle fått örjanslåten att låta som entonig! Det var en vacker melodislinga från riktiga klockor och det var en lång melodikedja som räckte i flera minuter innan den upprepades, det var nog den vackraste klocksång hon hört. Hon lutade huvudet bakåt, blundade och drog ett djupt bloss på cigaretten. Inga förpliktelser, bara sitta och vänta på Dave. Tänk om han inte kom, vad skulle hon göra då? Lifta till Carlisle?

Lyssna hur mycket det kunde kosta att åka taxi dit? eller ta in på hotell och ta bussen tillbaka till Washington nästa dag? Så fåniga tankar! Det fanns så många olika utvägar och hon satt inte i sjön, hon hade ju sitt plastkort med pengar på om det inte fungerade som det skulle utefter vägen. Hon fick inte glömma att ringa från Harrisburg, annars skulle han väl ringa och efterlysa henne hos polisen. Han var fortfarande arg, att han inte fattar att hon inte vill ringa när han låter så där.

Det kändes som om klockorna spelade i en evighet. Hon började bli kissnödig av all coca cola som hon druckit.
Chipsen hade varit mer salta än goda och hon hade druckit flera burkar cola på en timme. Hon ångrade chipsen,
Men, so what?! Hur ofta fick man chansen att tugga sig igenom alla sorterna av ett chipsmärke?

Hemma så var det ju krig om vilket chipsmärke eller smak som skulle köpas hem. Hon gick in på toaletten och det fanns inget lås. Konstigt med toaletter på offentliga platser i USA. Dom hade bara båsdörrar med 2-3 cm frigång ner mot golvet. Amerikaner som är så pryda och ändå så var det som att sitta utan dörr!

Hon ställer ryggsäcken på golvet mot dörrens insida för att ingen ska kunna rusa in utan att upptäcka att det är upptaget. Toaletten är stor, mer än handikappanpassad och hon skulle inte ens kunna räcka från toaletten för att hålla för dörren. Märkligt att gå på toaletten och se fötterna på dom som står utanför, inte mycket privat inte.
Utanför toaletten finns stora handfat som inte kranarna fungerar i, några sitter fast andra går att vrida men bara lite, hon kupar händerna för att få några droppar att skölja av sig med.

När hon ska ta fram make up-väskan så ligger den längst ner i ryggsäcken och hon får packa upp alltihop på golvet. Fräschar på make upen och känner sig snygg men inte fräsch. Tar fram tandborsten och borstar tänderna lite halvfuskigt. Andra som kommer in på toaletten tittar på henne i ögonvrån. Hon har lust att fråga om dom själva inte borstar tänderna. Sen kommer hon på att det nog är hennes ryggsäck och det faktum att hon betraktas som en främling när hon har packning med sig och speciellt när det är en ryggsäck, I hennes ålder så ska man nog ha en resväska istället.

Kammar igenom det långa spikraka blonda håret och målar lipliner med ett mörk mörk röd penna och fyller i läpparna med en lite ljusare nyans. Böjer sig ner och kastar bakåt med huvudet för att få lite mer volym i håret. Hon om någon behöver inte mera volym, hon har ett kraftigt stort hår men har alltid velat ha mera. En gång så såg hon ett foto från en fest, hon såg en kvinna med ett stort hår på en av bilderna och insåg att det var hon som hade så mycket hår bakifrån sett.

Väl ute på parkbänken så tänker hon på om Dave kommer och när. Det kommer in en buss som stannar för av och på stigning, planen fylls av folk. Då ser hon en vinröd pickup som kör in bredvid en av bussarna, hon ler och lyfter upp ryggsäcken, hon får direkt ögonkontakt med chauffören som också ler brett mot henne.

Det är Dave som hon aldrig sett förr utan bara mailat och pratat med i telefon.

Han har inte svårt att se att det är hon, det finns bara en 39-årig blond kvinna med ryggsäck bredvid bussarna, alla andra är färgade. Han kliver ur bilen med snabba steg och rundar pickupen, brett leende.

Hon tycker att han ser ut som hon har föreställt sig honom. Känns som om hon alltid sett hon, alltid varje dag, han är så bekant.

Av Suzanne Ek 08 mar 2001 10:55