Brottslingar fick medborgarskap

"Snålheten bedrar visheten" lyder ett gammalt ordspråk. Inte vet jag om det var "snålhet" som fick ett antal handläggare på Migrationsverket att ge brottsliga utlänningar svenskt medborgarskap, det är ännu inte utrett huruvida tjänstemännen fått betalt för sina tjänster. Men det handlar definitivt om brist på vishet när myndigheterna och regeringen hellre vill utvisa utexaminerade läkare som redan finns här än bevilja dem arbets- och uppehållstillstånd så att de kan göra stor nytta i Sverige.

Man utvisar alltså hellre läkare som redan behärskar svenska språket och redan är acklimatiserade här, än att man utfärdar en specialförordning som gör det möjligt för den svenska sjukvården att få det livsnödvändiga bokstavligt talat tillskottet som de läkare, som sedan länge sitter på flyktingförläggningar runt om i landet, skulle innebära.

En flykting, hur duktig och välbehövd han eller hon än är ges nämligen med dagens regelsystem inte möjlighet att få arbets- och uppehållstillstånd på sina meriter hur eftertraktade de än är, om han eller hon en gång sökt asyl i Sverige. Här handlar det inte bara om brist på vishet, det handlar om total ointelligens.

Några tjänstemän på Migrationsverket har gett två kriminella utlänningar svenskt medborgarskap. "Konkreta misstankar" om att de skulle ha tagit emot pengar i utbyte mot medborgarskap föreligger inte, enligt verkets regiondirektör Christina Hedengrahn-Ahlvin. Stämningen på Migrationsverket är mycket dämpad, berättar hon och säger: "...men det som jag tycker är mest allvarligt är verkets rykte och legitimitet och vad det här ger för effekter ute i samhället om vårt arbetssätt. Det känns inte bra för det ska gå att lita på oss till 110 procent."

Ytterst få flyktingar eller andra som kommit i kontakt med Migrationsverket har känt att de kunnat lita "till 110 procent" på verket, de har bevisligen inte litat på verkets utredningar och beslut överhuvudtaget eftersom nästan samtliga överklagat till nästa instans, Utlänningsnämnden.

Svensk utlännings- och flyktingpolitik är som sagt knappast något att lita på eller vara stolt över. Handläggningstiderna är långa - i snitt 620 dagars väntetid. Flera uppmärksammade beslut har fått tragiska fall av självmord som följd, många utvisningar är dramatiska och upplevs som inhumana, 2000 flyktingar lever gömda i Sverige idag.

Hanteringen av flyktingfrågor är också oacceptabel ur rättssäkerhetssynpunkt. Det förekommer till exempel att en och samma person stiftar lagar som ledamot i riksdagen, tolkar och tillämpar lagen som ledamot i UN och verkställer sina egna beslut som ledamot i Migrationsverkets styrelse!

Människor av utländsk härkomst men med svenska medborgarskap som ansökt hos Migrationsverket om att närstående ska få komma hit för att närvara vid begravningen av döda släktingar har fått avslag. Liksom döende människor som, innan de dör, önskat träffa släktingar en sista gång. De satte sin lit till Migrationsverket men de kunde sannerligen inte lita "till 110 procent" på att de skulle bli rättvist och humant behandlade. Människor som berättat om svår tortyr och andra fasor har inte heller kunnat lita på Migrationsverket: de har i nästan samtliga fall fått avslag på sina ansökningar om asyl och tvingats överklaga till Utlänningsnämnden. Inte heller Utlänningsnämnden har dessa svårt psykiskt och fysiskt skadade människor kunnat lita på: avslag på ansökningarna har ofta kommit med vändande post. Så har också Sverige fällts hela åtta gånger av CAT, FN:s tortyrkommitté i Genève.

När nu Migrationsverket felaktigt beviljat två kriminella personer svenskt medborgarskap beklagar sig verket och är rädda för att det ska skada deras anseende. Visst, självklart är det ytterst allvarligt att människor får medborgarskap på felaktiga grunder. Det är också ytterst allvarligt om det visar sig att de kunnat köpa sig medborgarskap. Men betydligt allvarligare - och värre för verkets anseende - är, att så många människor långsamt mals genom dess kvarnar och i de flesta fallen inte beviljas uppehållstillstånd ens när starka skäl talar för det. Svenskt medborgarskap ska självklart inte ges åt kriminella, tvärtom borde människor som begått vålds- och narkotikabrott som lett till fängelsedomar utvisas snabbt och avtjäna straffen i sina hemländer. Men för att vi ska lita "till 110 procent" på Migrationsverket så krävs nog en ordentlig skärpning i alla ärenden som verket handlägger.

Det finns många som tror att Sverige är ett generöst land för invandrare och flyktingar. Det finns också många som tror att Sverige har skaffat sig en säker tätposition i den nya kunskapsekonomin genom att vara ett attraktivt land att flytta till. Enstaka statistiska uppgifter, stora framgångar för Ericsson samt en ny generation av entreprenörer med globalt perspektiv har hjälpt till att ge Sverige ett bättre anseende internationellt, men mycket återstår.

På flyktingförläggningar runt om i landet lever människor från världens alla hörn tätt inpå varandra i slitna lägenheter med få möbler och en dagpenning på ca 70 kr som ska räcka till allt utom hyran. De väntar på besked om uppehållstillstånd och en möjlighet att få arbeta. En del har väntat i flera år, vissa upp till 6-7 år. År då livet går på sparlåga och människorna befinner sig i ett vakuum - en påtvingad långtidsarbetslöshet i ett främmande och kallt land. Många bryts ner och är nervösa vrak när de äntligen får be-sked. Besked som oftast innebär avslag på ansökan om permanent uppehållstillstånd. Berättelsen om Armend och Fatmire Agolli visar med skrämmande tydlighet att såväl sättet att behandla flyktingar som oförmågan/oviljan att tillvarata arbetsvilliga välutbildade individer är allt annat än bra.

På flyktingförläggningen i Gimo bor makarna Fatmire och Armend Agolli, kosovoalbaner med medborgarskap i förbundsrepubliken Jugoslavien. Fatmire är 37 år gammal och utexaminerad läkare i allmän medicin. Armend är 35 år gammal och neurokirurg. Deras barn Diellza och Dionis är 10 respektive 8 år gamla.

Fatmire och barnen sökte asyl i Sverige den 5 oktober 1998, Armend den 27 september 1999. De är två människor som ännu inte är brutits ner, som mot alla odds försöker häv-
da sitt människovärde och som vill göra något positivt trots sin svåra situation. Därför har de båda, på eget initiativ och av egen kraft, sökt sig till olika sjukhus där de fått au-skultera och visa sin duglighet som läkare. Fatmire har varit på ortopedkliniken på Vrinnevisjukhuset i Norrköping och Armend är på neurokirurgiska kliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala sedan augusti förra året. Klinikchefen där, professor Lennart Persson, ger i ett skriftligt utlåtande Armend Agolli goda vitsord, band annat intygar Lennart Persson att han skulle kunna göra en insats inom vården.

Sverige lider stor brist på läkare och importerar därför läkare från länder som Polen och Spanien. De kommer hit och får undervisning i svenska språket samt introduktion på svenska sjukhus. Efter något år i landet är de redo att börja tjänstgöra här. Allt detta kostar en hel del pengar, men är nödvändigt för att behovet av läkare ska kunna täckas. Men så finns det människor som Fatmire och Armend Agolli, allmänläkare respektive neurokirurg, som redan befinner sig i landet. Som redan behärskar språket och som redan själva har skaffat sig "introduktion" på sjukhus. Två personer som inte behöver "importeras" utan redan befinner sig här och är redo att börja jobba ganska omgående. Men här kommer det märkliga in i det som annars skulle kunna vara en solskenshistoria: De får inte arbetstillstånd i Sverige eftersom de kommit hit som flyktingar!

Sverige vill inte ta tillvara duktiga flyktingar och deras kunskaper, hur väl landet än behöver dem. Nej, Fatmire, Armend och deras barn ska skickas tillbaka till ett raserat hus i en del av landet där de inte kan leva i säkerhet. Fatmire och Armend vill inget hellre än få permanent uppehållstillstånd och börja arbeta som läkare i Sverige. Men reglerna säger att man måste söka arbetstillstånd i hemlandet innan man beger sig till Sverige. Det är vattentäta skott mellan den minimala arbetskraftsinvandringen och den numera också ganska lilla flyktinginvandringen. En flykting, hur duktig och välbehövd han eller hon än är, ges med dagens regelsystem inte möjlighet att få arbets- och uppehållstillstånd på sina meriter hur eftertraktade de än är, om han eller hon en gång sökt asyl i Sverige. Punkt och slut.

Regeringen skulle lätt kunna ändra dessa regler så att personer med specialkunskaper som landet är i behov av kan söka arbetstillstånd härifrån trots att de ursprungligen har kommit hit som flyktingar. Migrationsverket borde under inga omständigheter kunna bevilja medborgarskap - som är omöjliga att upphäva - till människor som begått brott och som därmed inte uppfyller kriterierna för att bli medborgare i Sverige.

Migrationsverket, Utlänningsnämnden och - inte minst - regeringen har mycket långt kvar innan man kan lita på dem till 110 procent!

Av Merit Wager 02 mar 2001 13:20