Ropen skalla, doping åt alla!

Särskilt som man aldrig försuttit en chans att mopsa sig varje gång Finland spelat skiten ur Sverige i hockey-VM eller när Mika Häkkinen vunnit hela F1-cirkusen före nån odräglig tysk eller snorkig engelsman.

Fler än en gång har jag sprungit Köpmansgatan fram, stolt vajandes med en finsk fasadflagga. Och jag är inte ens finsk på riktigt, only by marriage.

Nu var det ju inte mitt medborgarskap jag skulle prata om, utan doping. Nästan hela finska skidlandslaget fast för doping. Isometsä, Myllylä, Immonen och till och med gamle Kirvesniemi. Det låter som ett aprilskämt.

Givetvis är det beklämmande, inget snack om saken. Men frågan är om de bara hade otur? För inte kan väl finnarna var de enda som dopar sig? Möjligtvis de enda med en väldigt klantig landslagsläkare. Glömma läkarväskan med farliga piller på en bensinmack. Hur B är inte det?

Man kanske borde införa obligatorisk doping istället. Lika förutsättningar för alla. Varför inte börja med Vasaloppet nu till helgen. "Så, så, sjåpa dig inte, två sprutor och en halvliter dropp, annars får du inte starta. Blåbärsoppa? Nä inte i år. Men ta lite HES, det värmer så gott."

En tävling i tävlingen anordnas också, för de starkaste och mest uthålliga. Reglerna är enkla: Den som kommer först i mål med mest otillåtna medel i kroppen vinner. Preparaten tas oralt men kan även injiceras, därav namnet "Öppet Sår".

Slår detta väl ut måste man tänka på att utvidga. Varför begränsa sig till idrottsvärlden? Tänk vad mycket som skulle bli gjort inom den offentliga sektorn med lite prestationshöjande medel i blodet. Eller inom politiken. Släng in lite droppställningar på kanslier och departement så lovar jag att det blir slut på långbänkar och segdragna utredningar.

För att inte tala om rättsväsendet. Idag är det femton år sedan Olof Palme sköts till döds. Ska man få en lösning på vad som hände den natten, innan år 2011 då brottet preskriberas, så behövs nog starkare saker än kaffe och munkar.

Det är ganska lätt att raljera och skämta om sådana här saker, vad som är betydligt svårare är hur man ska förhålla sig till dem. Jag har fått lära mig att man alltid ska tro gott om folk. Innocent until proven guilty, liksom. Så när Sveriges förbundskapten Magnar Dalen säger till TT, angående doping och plasmaexpandern HES: "Flera nationer använder det men Sverige har aldrig använt det och har aldrig varit i närheten av att använda det" så vill jag väldigt gärna tro honom.

Men varför skulle Sverige vara annorlunda, bättre, än nationer som använder otillåtna preparat. Ju mer jag tänker på det så tror jag att jag hade blivit förbannad om jag misstänkt, kanske vetat, att jag och mina medtävlare inte kämpade på samma villkor. Om jag vigt nästan hela mitt liv åt att bli bäst i världen på skidor och det enda som stod emellan mig och en eventuell guldmedalj var att jag tog nåt något som visserligen var otillåtet men som "alla andra" tog skulle jag inte göra det? Tyvärr håller jag inte det för omöjligt.

Säga vad man vill om finnarna, men de står i alla fall för vad det gjort. Så jag undrar om det verkligen är så som Magnar Dalen säger, att det går att vinna medaljer med hjälp av bara svenska köttbullar och svenskt vatten?

Fan trot.

Av Kajsa Kallio 01 mar 2001 09:30