Väst struntar i irakiernas liv

Irak bombas i princip dagligen i de självutnämnda så kallade "flygförbudzonerna" i norra och södra Irak.

Dessa bombningar har krävt många civila offer och ännu fler
sårade. Resultatet av det senaste anfallet den 16 februari blev 2 dödade kvinnor och 20 sårade varav 4 barn.

24 amerikanska och brittiska plan bombade mål i utkanten av huvudstaden Bagdad. Det var en fredag kväll i Irak vilket är den enda helgdagen i veckan. Bagdads gator var överfyllda med folk när de första explosionerna hördes och senare det kusliga ljudet av de tjutande syrenerna. Alla människor hann dock inte gömma sig hemma utan de blev dödade och sårade i anfallet.

USA och Storbritannien försvarade anfallet med den vanliga motiveringen: att man bombar i självförsvar. Man bombar för att skydda sina stridsplan, som patrullerar över Irak, från den irakiska luftvärnselden.

Min uppfattning är dock snarare att den nya amerikanska ledningen med president Bush, utrikesministern Powell och vice presidenten Cheney, vill visa sin styrka och beslutsamhet efter det tveksamma valet i USA och stärka sin legitimitet.

Irak är ett "tacksamt" mål att bomba för den nya administrationen. Man visar sina muskler både på den inhemska och den utrikespolitiska scenen. Det är även ett varningens finger för de länder som har börjat normalisera sitt förhållande med Irak. Dessutom steg aktier för både vapenindustrin och oljebolagen på New York-börsen dagen efter anfallet.

Detta gjorde säkert både Bush, men framför allt hans
vänner, som har sponsrat honom under presidentvalet,
mycket nöjda. Allt detta på bekostnad av oskyldiga
människor.

Även Bushs val av tidpunkten kunde inte ha varit mer opassande. Mellanöstern befinner sig i ett väldigt känsligt läge med den misslyckade, så kallade, "fredsprocessen" mellan palestinier och israeler, det upptrappade våldet på de ockuperade områdena och tillträdet av Ariel Sharon som Israels premiärminister.

Regionen kokade redan innan anfallet mot Irak och detta ökade ännu mer spänningen i området. De anti-amerikanska och anti-brittiska känslorna steg nu ytterligare.

Dessa dagliga angrepp strider mot internationell rätt, man kränker Iraks suveränitet med de självutnämnda zonerna, och man gör det dessutom utan FN mandat. Denna gång bombar man dessutom utanför dessa zoner. USA och Storbritannien visar en otrolig arrogans.

Efter det senaste anfallet utryckte man inget beklagande över de drabbade civila offren. Tvärtom poängterade man att länderna kommer att fortsätta bomba Irak om det krävs.

De har råd att vara arroganta. Världen tiger. FN och EU har inte fördömt dessa bombningar.

Det viktiga att poängtera här är att dessa stridsplan inte bombar Saddam Hussein, inte heller enbart militära mål, utan de bombar även civila mål. Diktatorn Saddam Hussein
blir starkare och mer populär och det irakiska folkets lidande allt tyngre.

Över 1 miljon irakier, av vilka 600 000 var barn, har blivit berövade livet genom FN:s sanktioner. Detta verkar dock inte räcka. USA och Storbritannien fortsätter med sin inhumana och kriminella politik att bestraffa hela den irakiska befolkningen. Irakiska liv räknas inte längre, de verkar vara icke-människor i världens ögon. Dessa offer har blivit enbart siffror i protokollen, en liten notis i tidningen.

Det har jag och många andra vetat, med smärta i hjärtat, i tio långa år nu. När kommer man att förstå att irakier är
inga monster? Att de är människor som du och jag, som känner smärta, glädje, hunger, törst, saknad, kärlek...

Historien kommer att döma de ansvariga för dessa brott mot mänskligheten eftersom ingen annan lär göra det idag.

Av Zeid Al-Bayaty 28 feb 2001 15:06