Måltiden del tre

Del tre.

Drömmen den natten var starkare än vanligt. Jag drömmer oftast. Inget märkvärdigt i sig. Drömmer gör ju alla. Men jag brukar minnas dem, drömmarna. Länge har jag funderat på att skriva ner dem. Men till vad nytta? Egennytta om möjligt. Fast det räcker väl med att jag konstant pendlar mellan lycka och sorg i det drömda. Det behöver knappast förevigas. Ofta är nätterna fyllda av erotiska inslag. Det som både skrämmer och lockar. Och det händer att jag inte vill vakna. Alltför ofta.

Mitt sköte pulserade likt ett saftigt, nyslaktat fårhjärta. En totalt främmande man kände min brinnande åtrå så starkt att han inte kunde motstå sig närmandet. Naken och utslängd på en av havets högsta klippavsatser, kämpade jag för att inte falla ner i det vildsinta vattnet under mig, tillsammans med den oövervinnerligt hägrande känslan av att uppnå orgasmen. Den allsmäktigt förlösande. Jag kved och gned mot bergets skrovliga hud som vore jag besatt.

Medveten om segern för antingen liv eller död. Orgasm eller förintelse. Jag utlämnade mig åt makternas försorg, vilka de än var. I samma sekund som mitt sköte i ren vanmakt skrek ut sin liderliga längtan, hade den främmande mannen lyckats med det omöjliga konststycket att nå mig på avsatsens karga brant. Han slet i sin manliga brunst, ur livremmen från byxorna, vilka föll till marken och blottade hans gigantiska organ.

Att jag i detta ögonblick valde livet, är en gåta. Med bältet band han mig runt fotleden för att sedan fästa mig i ett av klippkantens vassa block. Jag skulle inte dö. Jag skulle... Av tacksamhet skälvde mina bröst häftigare än rågaxet i en orkan. Vårtorna sprängde hans glupska munhåla och saliven strilade i rännilar från alla min kropps översköljda ställen. Ur armhålor, ur naveln, för att vid rörelse strömma ner mot skötet. Mot köttet. Mot lustan själv. Mina stora skinkor vibrerade våldsamt, trots hans grova händers fasthet.

I djuriskt raseri fortsatte den akt jag aldrig någonsin ville avsluta. Tillståndet av total närvaro och frånvaro på en och samma gång. Och då tungan hans badade och drack min aldrig sinande källa och tänderna tuggade det saftiga köttet när jag red hans dreglande ansikte, kastade han sig brutalt över mig och alldeles vid lemmens sprängande intrång, brast anordningen till min frivilliga fångenskap, varpå jag störtade mot det vidöppet svarta inunder mig.

Om jag dog vid nedslaget eller sekunden innan vid själva orgasmen vet jag inte. Jag bara exploderade i miljoner molekyler utan att känna smärta. Förutom befrielsen var det enda jag upplevde mitt ihärdigt pulserande sköte. Som ett nyslaktat fårhjärta. Det var på grund av detta jag vaknade. Ett flöde mer påtagligt än någonsin tidigare hade rödfärgat sängen. Underlivet brann som av tusen eldar. Och det rörde sig. Liksom i andhämtning. Som om det ville kvarhålla något. Bli släckt.

Drömmar är vaket tillstånds motsats. Det finns dagdrömmar. Det finns mardrömmar.

Krypandes över golvet. Omtöcknad och med blodet som alibi, fann jag honom ingenstans. Bordet var avdukat. Utan gårdagsspår. Sängen hans orörd. Vi hade ju träffats... jag mindes... eller... jag... orkade inte mer... inte...

Av Anette Blomberg 25 feb 2001 10:47