En våt kväll i Riga

Det är Nils. Han har krupit in i garderoben och stängt om sig. Där inne i mörkret dansar han sittande, och får hela pjäsen att studsa runt på golvet med öronbedövande dunsar. Jag ligger och funderar på motstrategi när Ali plötsligt far upp ur en av sängarna. Med en våldsam spark fäller han garderoben till golvet och står ett tag och frustar med mord i blicken. Går sedan tillbaka till sin flicka, eller vad det nu är han har där i sängen.

Garderoben blir liggandes med dörrarna nedåt. Nils verkar finna sig i sitt öde, snart hör jag honom snarka inne i sitt gömställe.

Under hela tiden har Mattias stått på bordet och deklarerat något manifest med övertygelse i rösten. Jag ger upp idén om att sova, och kravlar mig upp på den fallna garderoben. Nu är manifestet uppläst och Mattias blir stående med glödande blick och sin knutna näve fortfarande höjd mot taket. Allt är tyst ett tag innan han sammanfattar:

- Alltså, bröder och systrar, kamrater. Glöm aldrig detta: Störst av allt är kärleken. Kärleken! ropar han en gång till, och sjunker ned på knä. Alis huvud dyker upp under ett lakan med frågetecken i blicken. Försvinner sedan tillbaka under täcket.

Med drömmande blick plockar Mattias en halvrökt cigarett ur ett askfat, och nästan samtidigt som den lilla lågan slår upp från tändaren bryter de första solstrålarna fram över hustaken.

Jag ser mig förstrött omkring i rummet och tänker på manifestet och på alkohol. I högen av sovande kamrater på en av sängarna fastnar min blick vid en halvfull flaska whisky. Åt var och en efter behov sas det ju, så jag tar vad jag behöver och klättrar över Nils garderob ut i verkligheten.

Nere på gatan hör jag fågelsång och jag vet att jag kommit rätt då. För en del viktiga saker måste göras denna morgon, och de kan bara göras just här av just mig. När jag börjar vandra ned längs allén lyser solen mig i ögonen.

Av Hannes Eder 25 feb 2001 10:52