Viktigare vara snäll än snygg?

Jag håller med Emma om att det är förkastligt att tävla i utseende, det intresserar mig inte. Jag håller med Emma om att det inte är samma sak att tävla i utseende som att tävla i musikskapande. Men på ett sätt håller jag inte med.

Vem som är snygg och inte avgörs i mångt och mycket av gener, rådande ideal och, självklart, vem det är som tittar. På ett liknande sätt avgörs, faktiskt, vilken musik som är bra. Och: de flesta människor är av naturen byggda så att de aldrig kommer kunna springa fortast i världen, till exempel. Och ärligt talat, har man åstadkommit något även om man kan springa fortast i världen? Ändå är det helt ok att tävla om vem som kan springa fortast.

Emma skriver: "I förlängningen säger ju Fröken Sverige-tävlingen att vi ska fortsätta att tävla. ... Att det är utseendet som gäller. Att din insida är mindre intressant."

Det framgår att hon tycker det är fel. Jag tycker också att det är fel. Men frågan är med vilken rätt man uppvärderar vissa egenskaper men nedvärderar andra.

Vad det är som egentligen säger att det är bättre att vara snäll än att vara snygg, att det är bättre att vara skicklig på att teckna än att ha ett par schyssta rattar? Det är ju en subjektiv bedömning man gör. Kanske tävlar Fröken Sverige-missarna i skönhet i stället för musik eftersom de är kassa på musik men bra på att vara snygga enligt någon.

Kanske är det av en likartad anledning pojkband ägnar sig åt att sjunga och dansa istället för att skriva själva musiken - de gör det de är bra på. Kanske är det av precis samma anledning som jag läser ett språkinriktat program på gymnasiet i stället för ett musikinriktat. Jag gör det jag är bra på.

Jag tycker fortfarande att skönhetstävlingar och annan objektifiering av människor är av ondo, men jag är tveksam till huruvida man har någon direkt rätt att inrätta färdigheter i någon slags hierarki där människor som är bra på något visst hamnar högt uppe och de som är sämre på det men kanske bra på något annat som anses "fult" eller i alla fall inte alls lika bra hamnar "där nere", om man inte är extremt noga med att visa att det enbart är ens egen personliga åsikt om man inte försöker låtsas att det är objektivt.

Jag vet att jag själv gör det ibland i viss mån, jag tycker att en människa som skrivit en bra bok är bra mycket häftigare än en som sålt många lösnummer av Slitz och det är nästan så att jag vill säga att "det är ju så det är". Men jag är ändå tveksam till med vilken rätt jag i så fall skulle göra det.

Av Gisela Jönsson 22 feb 2001 17:51