Varumärket Kvinna är överäckligt

Skälen har skiftat, men det visar sig alltid finnas starka lobbygrupper för att det måste vara på just det viset. Under långliga tider påstods könen instiftade av gud. När sedan allt färre trodde på gud övergick man till att upptäcka att könen var biologiska. När demokratin infördes och vår del av världen politiserades var könen istället politiska, sedan kulturella. Och när politiken förlorade alltmer makt blev könen en kort tid återigen biologiska för att sedan bli vad de är idag - varumärken.

Med hjälp av ett upphettat järnspett trycker boskapsägaren in sitt ägarmärke i boskapen. Djuren brännmärks för att visa var de hör hemma. På engelska kallas det "branding" och det är därifrån det engelska ordet för varumärke kommer - brandmark. Ideologin idag, marknadens ideologi, är att vi alla ska vara små vandrande varumärken som skapar lönsamma symbolvärden runt vår person och inordnar oss under ett större varumärke: McDonalds eller Moderaterna, Nike eller Adidas, Filippa K eller Armani och så vidare. Och de största globala varumärkena i vår tid är Man och Kvinna. Symbolvärdena, som fyller dessa varumärken med mening kan alla köpas för pengar. De som är fattiga får nöja sig med att vara piratkopior av nutidskönen.

Själv tror jag inte på några kön längre. Jag tycker könsuppdelningen är kalkon. Mitt enda problem med feminismen är hur jag ska kunna propagera för ett varumärke/kön som jag vill lämna. Jag känner den djupaste solidaritet med alla oss som är brännmärkta som kvinnor. Men själva varumärket och dess påtvingade innehåll är mig överäckligt: en massa påtvingade egenskaper och dygder och odygder och prylar som jag inte vill ha.

Utan alla andra jämförelser i övrigt så befinner sig Kvinnologotypen i ungefär samma situation som de svarta i Sydafrika före apartheids upphörande. Jag hör unga feminister säga att de vill frigöra sig individuellt, inte kollektivt som 70-talsfeministerna. Det är ungefär som om de svarta i Sydafrika hade sagt att de inte vill störta apartheid, utan frigöra sig själva, en och en, under apartheidregimen. Som jag ser det finns det bara en väg framåt; att avskaffa patriarkatet eftersom patriarkatet är en global apartheidregim. Och efter vad jag sett under ett långt liv är önskan att avskaffa patriarkatet inte "köns"bunden. Det finns mängder av kvinnor som vill bevara det patriarkala systemet, det finns mängder av män som vill slippa det. Och det kommer att bli fantastiskt spännande att se vad som nu kommer att hända.

Min favvo-profet just nu är Dominique Quessada. Han är reklambyrå-vd i Paris, Frankrike, men har på det franska sättet skrivit en bok som avslöjar reklamens och propagandans tönterier. Han skriver: - Var och en som går omkring klädd i varumärken och märkeskläder erkänner sig som undersåte i en diktatur och är en propagandist för diktaturen.

Just så.

Av Maria-Pia Boëthius 19 feb 2001 12:07