Klassåterträffarnas kapitalister ser dig

Sen en dag så låg brevet där och lyste så illvilligt vitt på käcka "VÄLKOMMEN" i dörrmattan. "Nöjeskompaniet - mycket nöje" stod det på kuvertet och misstankarna började gro om att saken gällde ett nöje som är ungefär lika nöjaktigt som en sätesbjudning är en bjudning. Jag övervägde att gå med kuvertet direkt till grovsoprummet - så grovt kändes övertrampet att ha valt ut mig! Med förhoppning om att de gjort fel och kan klandras offentligt för saken öppnade jag dock kuvertet.

Det började inte bra. Flitigt användande av tre små, meningslösa prickar - punkt, punkt, punkt - efter ett påstående som alltid gör mig lika hatisk och här kom det redan i anslaget/rubriken: "Dags för klassfest..." Sedan följde ett antal skrämmande närgångna frågor i en blekgrå girlang över sidan: "Sverige? Utlandet? Jobb? Barn? Lägenhet? Villa?" Därefter: "Kommer du ihåg högstadieåren? Det är nu tjugo år sedan du slutade 9:an. Har du någon gång funderat på vad alla sysslar ned nu för tiden? Det är dags att få frågorna besvarade..." Javisst - punkt, punkt, punkt igen!!! Varför då? Varför nu? Är det payoff-time redan era kapitalistiska budbärare av ångest?

Tjugo år sen. Tjugo fucking år sen, baby. Ljug? Jag började febrilt leta efter adresskällor och det visade sig snart att det var den gamla facistskolan och den lika korrumperade skattemyndigheten som man skulle stämma. När jag lugnat ner mig tvingades jag inse fakta: det är ingen idé att försöka leva i en fantasy där man bara är lite äldre än de som är unga, nu är det dags att inse att man är fan så mycket äldre, kanske till och med gammal nog för att räknas in i den begynnande medelåldern. Holy shit och tack för upplysningen Nöjeskompaniet!

Mängder av klassåterträffar från filmer dök upp på näthinnan med en satans massa smårynkiga människor i, alla med varsina miserabla liv som de desperat försöker ge sken av är perfekta inför varandra. De enda som är lyckliga, snygga och framgångsrika är de forna tjockisarna och nördarna och om jag inte lider av sjuklig förträngning var jag varken eller och borde därmed hålla mig borta från kalaset. Att varje tillställning dessutom slutar i kaos där några haft sex, andra kräkts och åtminstone en strippat alternativt slagit sin gamla antagonist på käften är ytterligare en anledning.

Oavsett om filmerna har verklighetsbakgrund: 295 spänn för nån skaldjursgegga, torr fläskfilé samt lättöl - skulle inte tro det. Och tänk om bara OBS-barnen kommer och man tvingas sitta och småsnacka om hur illa det är på kåken nuförtiden och sedan ta-mej-fan ska det supas och sägas sanningar om vad de egentligen tycker om att man suttit och fläkt ut sig i radio.

Jag dröjer vid klasslistan på baksidan och läser snabbt igenom namnen. Jag får fram bilder i huvudet på kanske hälften. De flesta bor kvar i det lilla samhället ett par mil utanför Göteborg eller i grannbyn. Det enda som glädjer mig är att flickan med hunden fått ett nytt efternamn och flyttat långt bort från sådana som jag, som ignorerade att hon fanns. Förhoppningsvis har hon rikaste mannen och snällaste barnen och driver framgångsrik kennel som gjort henne störst i hundvärlden alla kategorier. Jag kommer aldrig få veta.

För de som lever på att kränga stålar av partyutsvultna stackare i den begynnande medelåldern vill jag inte stötta, thank you very much.

Av Sara Kadefors 09 feb 2001 16:00