Om jag var statsminister för en dag

Inte, om jag var. Jag är statsminister! I förra valet fick mitt parti 59,9 procent av röster. Med bara några texter på internetsidan www.sourze.se, och några tal, fick mitt parti folkets stöd. Jag var alldeles upprymd. Jag var en vanlig kvinna från underklassen, helt ovan vid popularitet.

Och medan jag pratade med mig själv, snurrade olika frågor och tankar i mitt huvud.

"Slava, du kan inte vara statsminister, du är ju invandrare!"
"Varför inte?" Jag uppmuntrade mig själv. "Har inte vi invandrare företräde, tack vare Mona Sahlin och hennes kamp mot diskriminering.
"Slava, du kan inte vara statsminister. Du pratar dålig svenska!"
"Det är sant, men Silvia är min inspiration. Hon bryter på svenska, men hon är trots det drottning av Sverige!"

OK, jag är statsminister. Jag kompromissade med mig själv.

Och medan jag nervöst gick omkring i mitt residens, i väntan på morgondagens tal, kammade jag igenom historien. Jag undrade hur kungar och stora ledare klarade min situation.

Jag tänkte på den galna Nero och skrattade högt. Jag funderade över hur Napoleon dog utan att veta var hans gränser går. Jag tänkte också på Katarina den Stora, men på Clintons och mina egna praktikanter vågade jag inte ens tänka.

Men jag var rädd för västvärldens demokrati, som fortfarande tror att kvinnans hjärta bankar bättre än hjärnan. Jag ville bevisa motsatsen. Medan jag funderade vidare fastnade mina tankar kring kung Salomon. Jag gick ut på balkongen och jag gick ner på knäna, sträckte händerna mot himmelen och bad Gud om vishet för att leda folket rättvist, mot fred och välstånd.

Jag hade tur, för det fanns inte några journalister i närheten. Om de hade sett mig, hur jag bad på balkongen, så skulle tidningarna redan nästa dag vara fyllda av rubriker: "Statsministern har förmodligen psykiska problem."

Enorm folkmassa, gratulationer, journalister, fotografer, hela riksdagen. Jag träffade alla under en kort stund.

Men.

Mina tankar och mitt hjärtas vilja stannade kvar på balkongen hos kung Salomon: rättvisa, fred och välstånd.
På första raden satt alla de som nu bara var i opposition: Göran P. Mona S. Bo L. Gudrun S. och de andra. Där fanns också de som fick tillåtelse att lyssna, men inte kommentera. Det var ett drag ur det gamla systemet.

Jag påbörjade mitt tal:
"Jag tackar alla er som röstade för vårt parti, det vill säga ni pensionärer, föräldrar, ungdomar och invandrare. Jag tackar er alla som inte röstade på oss, och det vill säga de extremt rika kapitalister och alla ni med
dubbelmoral. För att vårt parti ska lyckas, behöver vi dem också. Vi måste vara ärliga och erkänna att de är pärlor i dagens civilisation. Partiernas beteende har hittills förvandlats till vanliga traditioner och ceremonier. Vanliga människors problem samlades på hög, men ingen var intresserad av att lösa dem. I en sådan situation var det inte så svårt att bilda ett nytt parti.

Vi måste vara beredda på stora förändringar. På första plats kommer vi att ge ungdomar en chans att uttala sig och agera. Vi är alla vittnen till att ungdomarna som vänder sig till droger gör det i protest mot det orättvisa samhället.

Skolministerposten får den personen som vill ge skolan, utbildningen och inspirationen den prestige och värde de förtjänar. Delvis måste vi gå tillbaka till det gamla skolsystemet, skolan måste få tillbaka auktoritet och disciplin. Vi måste respektera människor som lyckats överföra kunskaper till de nya generationerna genom sin intelligens. Utan utbildning finns det ingen framtid.

Vi måste börja tala om pensionärer, den underbara grupp av människor i vårt samhälle som hela sitt arbetsliv betalat skatt till vår stat. Vi kommer att kämpa emot den gruppen av människor som tar ifrån pensionärerna deras rätt till lugn och ro. Då menar jag speciellt de kriminella. Ingen bryr sig om att pensionärer sedan länge inte vågar gå ut på sin kvällspromenad. Kriminalitet har blivit vardagsmat i vårt samhälle och många ser inte ens kriminaliteten som något dåligt, utan ser det snarare som ett populärt och välbetalt yrke.

Näringsministerposten får Bo Lundgren. Han har alltid kämpat för att sänka skatter. Genom att minska
vapentillverkningen och genom att höja intelligensproduktionen kommer han att kunna sänka skatterna mer än han själv planerat från början.
Idéer och den nya inspirationen kommer att bytas ut mot guld och diamanter här får vi hjälp av dem som inte röstade på oss.

Invandrare och svenskar som vill verka för ett bättre Sverige ska få större möjligheter än de har idag. Vi älskar Sverige!

Långa applåder följde mitt tal och vissa från oppositionen fick till och med någon tår i ögonen, rörda av den sista meningen: "Vi älskar Sverige!"

Trött och utmattad gick jag hem och lade mig direkt. Och i drömmen ser jag Göran Persson, som kommer fram till mig och säger: "Jag läste dina texter på www.sourze.se. Slava, jag är trött, jag vill gå på semester. Du har fått vikariat".
Jag sprang fram för att krama honom, men. klockan ringde. Jag hörde endast min livskamrats röst:

"Älskling vakna, du ska städa trappor idag".

Av Slava Nenadic 07 feb 2001 09:26