Pentagon förnekar sjukdomarna

Det finns misstankar att också plutonium ingår i denna ammunition. Den senaste tiden har rapporter om sjukdomar och dödsfall hos europeiska soldater som tjänstgjort i Bosnien och Kosovo fått stor uppmärksamhet i massmedia. Det är utmärkt att detta problem äntligen dras fram i ljuset.

Samtidigt undrar man varför det ska krävas att europeiska
soldater börjar uppvisa symtom innan bruket av vapen med utbränt kärnbränsle över huvud taget tas upp som ett problem. Civilbefolkningarna i de bombade områdena är ju de som drabbas värst och i Irak har effekterna av denna
dödliga "cocktail" varit uppenbara i tio år.

Utarmat uran uran 238 är en slaggprodukt från produktionen av högaktivt uran vid framställningen av kärnbränsle eller kärnvapen. Den är en av våra giftigaste tungmetaller och är dessutom ett av de mest långlivade radioaktiva ämnena som finns. Det tar mer än fyra miljarder år innan hälften av dess radioaktivitet har strålat ut.

I de områden som bombats med DU Irak, Bosnien och Kosovo ligger ett fint radioaktivt stoft över marken. De som lever där kan inte undvika att komma i kontakt med detta giftiga damm, dag efter dag, år efter år. Barnen leker i utbrända pansarvagnar och med kvarliggande granatsplitter från DU-projektiler, människor som går på marken river upp stoftet, får det på kläder och hud, andas in det. Stoftet flyger långa sträckor med vinden, tränger ner i jorden och vattnet.

Det är inte den direkta strålningen som är den största faran. Uran 238 måste inandas eller på annat sätt komma in i kroppen för att bli farlig. När det inandas stannar det i lungorna i flera år och sänder ut alfapartiklar som så
småningom kan orsaka cancer. Om det på andra sätt kommer in i kroppen skadar det matsmältningssystemet, går in i blodet, lagras i lever, njurar, ben och andra vävnader som påverkas av strålningen och civilbefolkningen?

Redan tio månader efter kriget rapporterade irakiska läkare om en förhöjd cancerfrekvens och en ökning i antalet fosterskador. I dag räknar FN med en sjufaldig ökning av cancer, speciellt leukemi och en tiofaldig ökning av
fosterskador i södra och mellersta Irak. Barn föds så fruktansvärt missbildade att barnmorskorna på sjukhusen börjat avsky sitt arbete: de vet aldrig vad de kommer att få se, ett normalt barn eller "mardrömmen ur livmodern".fotografier på några av dessa barn kan ses på länken
www.wakefieldcam.freeserve.co.uk/extremedeformities.htm
Nu börjar liknande skador också visa sig i Kosovo.

De amerikanska och brittiska militära myndigheterna upplystes tidigt om farorna med dessa vapen för människor och miljö. Det brittiska Atomenergiorganet UKAEA sände år 1990 en rapport till den brittiska regeringen där de uppskattar att om 10 ton radioaktivt material från DU-vapen lämnades kvar i Irak om det blev krig skulle detta kunna leda till cirka 50 000 extra cancerfall inom en tioårsperiod.

Och i ett dokument från det brittiska försvarsdepartementet daterat 25/2 1991 diarienummer 25/22/40/2 står det att om man inandas eller på annat sätt får i sig partiklar från granaterna utgör detta en hälsorisk. Men i Sunday Herald citerades nyligen 14/ 1-01 brittiske arméministern John Speller som lugnande talade inför parlamentet 9/1 -01 "Om man hanterar DU-granaterna enligt föreskrifter utgör de ingen fara för vår militär".

Även de amerikanska försvarsmyndigheterna visste om hälsoriskerna. 1992 skrev USA:s Atomförsvar att "partiklar från DU-vapen kan utgöra allvarliga hot mot hälsan".

Direkt efter Gulfkriget fick den amerikanske arméläkaren och före detta översten Doug Rokke av USA:s försvarsdepartement i uppdrag att leda uppröjningsarbetet i Irak och Kuwait och Saudiarabien. Hans arbetslag begravde kroppsdelar från döda irakiska soldater och utbrända DU-kontaminerade fordon och och lät frakta annan radioaktivt smittad utrustning tillbaka till USA för sanering.

Tre år efter operationen hade Rokke 2000 procent förhöjd urannivå i urinen och lider i dag av luftvägsproblem, njurskador och neurologiska problem. Han är rullstolsbunden. Av de femtio män som arbetade tillsammans med honom i uppröjningsoperationen har fyrtionio insjuknat i cancer och andra DU-relaterade sjukdomar. Tio har dött. Den enda som inte blev sjuk var den som under operationen använde skyddsutrustning.

Det så kallade Gulfsyndromet cancer, njursjukdomar, immunförsvarsskador och neurologiska skador har länge varit känt. Enligt Gulfveteranernas Organisation National Gulf Veterans and Families Assosiation har 130 000
veteraner av 600 000 insjuknat och 521 har avlidit. Nu rapporteras från allt flera europeiska länder om ovanligt många sjukdomar och dödsfall bland soldater som deltog i kriget mot Irak eller som varit stationerade i Bosnien och Kosovo.

Men i dag förnekar Pentagon att det finns något samband mellan användandet av DU-vapen och de olika sjukdomar och skador som nu visar sig. Att göra något annat vore ju att utsätta sig för risken att behöva betala skadestånd
till tusentals drabbade civila och soldater och att tvingas städa upp i de områden som utsatts: slå in DU-förstörda tanks i presenningar, ta dem till avgiftningsstationer, frakta bort det förgiftade övre jordlaget och behandla det som radioaktivt avfall. En svindlande kostsam affär.

Därför stoppade också Clinton-administrationen en brett upplagd WHO-undersökning om hälsotillståndet i Irak. Irak uppmanade för några veckor sedan FN och andra internationella organisationer att utföra undersökningar av DU-vapnens effekt på Irak och Jugoslavien. Låt oss hoppas att den stora publicitet denna fråga har fått på senaste tiden omintetgör alla försök till nedtystning.

Ett femtontal länder har DU-vapen. De kommer troligen att använda dem i framtida krig eftersom "en av de mest grundläggande principerna bland moderna västerländska regeringar är krigets ekonomi, inte moral" den brittiske journalisten John Pilger. Om denna kemiska krigföring inte
bannlyses såsom alla krigföring borde bannlysas från vår jord, kommer vi att inom en snar framtid få uppleva en miljökatastrof och en hälsokatastrof utan motstycke och utan återvändo.

Av Anita Lilburn 06 feb 2001 11:35