En tribut till Bondfilmer

Förvisso kan de även kvala in under beteckningen action eller möjligen actionkomedi, men det är egentligen inte tillräckligt nyanserat. Bond är Bond helt enkelt. Med rätt att döda.

När man ser en Bondfilm kan man tryggt förvissa sig om att man får sin beskärda del av skakade Martinis, kraftiga explosioner, hänsynslösa superskurkar och vapen som kan förstöra världen. Det räcker nämligen inte med ett gäng korrupta politiker eller ett mesigt Pelikanfall för att 007 ska rycka ut; åtminstone världsfreden bör stå på spel innan M hostar upp sitt triumfort.

Hela konceptet är dessutom snyggt förpackat med häftig filmmusik, snabba bilar, det senaste inom high-tech och förföriska damer - vilka Bond erövrar snabbare än man hinner säga "Q".

I de tidiga filmerna var Bondbrudarna huvudsakligen en del av rekvisitan som suckade "Oh, James" mellan en eller annan skottlossning, men på senare tid har Bond faktiskt gett efter för kvinnorörelsen och börjat frottera sig med uppfriskande smarta och handlingskraftiga damer. Helt i tidens anda naturligtvis, eftersom Bond alltid känns fräsch och up-to-date.

Trendkänslige Bond vet inte bara vilka kvinnor han ska omge sig med. Även när det gäller teknologins rasande utveckling är han makalöst förutseende, och skulle aldrig förnedra sig med en modell som redan finns på marknaden.

Efter en visit i den allsmäktige Q:s verkstad är han komplett utrustad med allt man kan tänkas behöva i penibla situationer, alltifrån klockor som på samma gång är sändare och skjutvapen, till bilar som går att styra liggandes i baksätet. Dessutom kan han naturligtvis manövrera dessa accessoarer utan problem, lika väl som han landar flygplan eller disarmerar en atombomb med glimten i ögat och i välpressad kostym.

Utöver det faktum att Bond är hårt drillad sedan tidiga agentben på i stort sett allt man över huvudtaget kan råka ut för så har han också ett underbart flyt! När han emellanåt blir tillfångatagen av någon maktgalen shejk är det nämligen aldrig någon som skjuter honom på fläcken - istället lämnas han ensam i någon håla med ett specialkonstruerat vapen som sakta men säkert ska ta död på honom.

Ofta har även boven i fråga passat på att bikta sig medan vår brittiske hjälte blir riggad vid tortyrinstrumentet, samt lämnat ut en exakt vägbeskrivning till den sista tickande bomben. När sedan Bond lyckas frigöra sig och därefter övermanna en hel armé med sina bara händer, ger han sig iväg på raska fötter för att hindra utbrottet av Tredje världskriget.

Det finns folk som anser att Bondfilmer är alltför förutsägbara, och detta kan väl stämma om man med förutsägbar menar att man vet att hjälten kommer att "klara sig".

Å andra sidan är det inget unikt för Bondfilmer, eftersom det vore rätt snopet om huvudpersonen i vilken film som helst blev överkörd redan i inledningsscenen. Snarare skulle jag vilja säga att man på förhand vet att man kommer att få förstklassig underhållning i ungefär två timmar. Och det är väl ungefär det man är ute efter när man går på bio.

Av Madeleine Hedberg 06 feb 2001 14:00