Hårdsmält...

Det här är fan i mig otroligt, tänker jag tyst för mig själv. Som jag har slitit med den här texten som ska in till kamraterna på skrivarkursen.

Nu är den äntligen klar, och förbanne mig om den inte är bra, ja till och med jäkligt bra alltså. Får jag inte den respons jag förtjänar på den här så vet inte jag. Nu ska jag bara spara ner den på hårddisken sedan är allt klart. Bara att distribuera och sitta ner och vänta på lovorden från mina vänner.

Ctrl-S ska tryckas ner, dokumentet sparas i och med det och sedan kopplar jag upp mig på nätet, sänder ett mästerverk och lutar mig bakåt i stolen. Helt gudomligt alltså... alles hat geklappt!

"Svirr"... det surrar till i maskinen och helt plötsligt saknar skärmen allt underhållningsvärde. 16 miljoner färger lär ska finnas under skalet, men jag ser inte en enda. Bortsett från den som går i begravningston då, men den räknas helt enkelt inte. Inte nu.

Lampan lyser fortfarande i taket, det kan alltså inte röra sig om ett strömavbrott. Vad är det som har hänt?

Jag stänger av hårddisken, provar att slå på igen. Allt jag ser är ett meddelande. Förstår ungefär lika mycket som vore det kommet direkt from yttre rymden.

"Disk boot failure, insert system disk and retry".

Min hårddisk svarar inte ens på tilltal, försöker med att sätta in systemdisketten som den tydligen åtrår.
Hjälper det?
Nej!

Paniken börjar sprida sig i kroppen. Lyfter luren för ett snabbt samtal till min datorleverantör.

- Ta det lugnt, tagga ner, säger han. Ta med den in så kollar jag igenom den. Det brukar vara en baggis att fixa sådant här.

Rycker ur alla sladdar, bär iväg min minitower som vore den ett lindebarn och lämnar den i händerna hos mannen som i det ögonblicket ser ut som en krämare av damunderkläder i mina ögon.

- Finns det hopp? Säg att det går att ordna! Jag ber på mina knän.

Telefonsamtalet låter inte vänta på sig. Min hårddisk är död.
Jag har sorg!

Av Ulf Kjellberg 31 jan 2001 14:01