Matpriser onödigt höga

Ett av huvudargumenten för att vi skulle gå med i EU, i mitten av 90-talet, var de öppna gränserna och att låta den inre marknaden få spela fritt. Fördelarna med detta var oändliga.

För att förenkla argumenten var Ja-sidan snabb med den något enkla förklaringen att detta skulle leda till att livsmedelspriserna skulle sjunka. Tidigare hade ju Ny demokrati, med sin sanslösa populism, förklarat hur vi skulle kunna äta på restaurang vareviga kväll och köpa vin när vi ville. Vi skulle bli sanna européer, för så gör man där nere.

I samma anda beskrevs följande scenario: Den fria konkurrensen kommer att pressa priserna så hårt att det svenska folket fullkomligen kommer att kunna dansa runt mellan köttcharken och grönsaksstånden då hade man inte förutspått senaste månadernas händelser, så köttcharken hade kvar sin gloria.

Eftersom regeringen ingått en ond pakt med grossister och dessutom valt att subventionera vissa delar av livsmedelsindustrin Arla, så kunde ovannämnda sätta den prisnivå som de ansåg var lämplig.

Med ett inträde i EU skulle de rättfärdiga riddarna från Europa rädda oss från sossedrakarna och vi skulle alla få den prissättning vi förtjänade.

Vi har nu varit medlemsland i snart 6 år. Vad gäller priserna på livsmedel så sitter vi alla fortfarande i spiktunnan. Ingen fri marknad har kunnat rädda oss från monopolistisk prissättning eller regeringens kompispolitik med Arla.

Vi betalar fortfarande alldeles för höga priser i jämförelse med europeiska grannländer. En svensk betalar ett antal kronor mer för ett paket mjölk än våra grannar på andra sidan Öresundsbron. Medräknat skillnaderna i momssatser.

Anledningen till detta är enkel. I Sverige finns fortfarande ett litet antal grossister, DAGAB, ICA med flera som har en så stark position på den svenska marknaden att de kan hålla priserna uppe. Varken EU:s fria marknad eller regeringens avregleringspolitik har lyckats sätta den press som krävs.

Jag undrar nu varför varken Konkurrensverket, Konsumentombudsmannen och regeringen tar sitt ansvar i denna fråga? Det är dags att sätta press på grossisterna!

Att regeringen dessutom fortfarande subventionerar vissa mjölktillverkare och distributörer, men inte andra, kan bara kallas för en kvarleva från svunna tider.

Det man också kan fråga sig är ju varför inga större europeiska grossister har försökt att etablera sig på den svenska marknaden.

Av Stefan Hansson 25 jan 2001 12:04