Det gamla huset

Den första olyckan som slutade med döden inträffade för 25 år sedan. Exakt på dagen faktiskt. Och det var en olyckshändelse. I varje fall som Farfar John-John såg det. Då i alla fall. Antagligen skulle byborna beteckna det som hände mer i termerna av mord eller varför inte avrättning.

Under ett kvarts sekel hade det hunnit hända en hel del. Och det som Farfar en gång i tiden trodde var en ren olyckshändelse fick han snabbt omvärdera och förstå att det som hände hade en mening, och att just han spelade en stor del i det hela.

Men den gamla stugan stod oförändrad genom alla åren och källaren likaså. Det enda som bestred källarens status quo var den ökning av mänskliga varelser som för varje år passerade revy där. Varelser som en gång var mänskliga. Nu var de döda och den senaste hade varit det i ett dygn och flertalet var borta.

Farfar John-John stod en kall morgon i september och tittade på det gamla huset. En sak som en av hans brorsöner, Trolle, hade sagt satt som ett klistermärke i den gamle mannens minne; en liknelse som, hade någon annan sagt det till honom så skulle den personen ligga under källarens golv som alla andra efter det, men det var en liknelse som faktiskt var mycket träffande. John-John var tvungen att tillstå det. Trolle hade sagt att du, John-John, du och det där huset, ni är ganska lika, eller va säger du?

Huset var slitet, den kopparröda färgen som senast förnyades för tio år sedan började flagna och man såg mer trä än röd färg, taket var under all kritik med sina tegelplattor som hade så många sprickor i sig att de såg ut att vara mönstrade som spindelnät. Ogräs hade även hittat upp till taket och små öar av grästovor hade lyckats åla sig fram under allt tegel. De två skorstenarna var inte heller i topptrim. Faktum var att de hade slummat igen och inte kunde släppa igenom någon rök alls. Hela huset utstrålade trötthet, fallfärdighet och en känsla av unkenhet.

John-John tyckte nog att han och huset vid det här laget var som i symbios. Så många hemligheter och så många år av ond bråd död som liksom satt sig i väggar, tak och ja, hela husets själ.

Så även om både den gamle gubben och huset snart var färdiga för sophögen och storhetstiden var över alla barnen hade flytt boet, förutom den äldste av dem, Joel, som den senaste gångerna skött själva omhändertagandet av offren var det fortfarande en egenskap som förenade mannen och hans hus, en stark länk som inget annat än möjligtvis en brand eller en rivningskula kunde klippa av. Något som genomsyrade den gamle mannen lika mycket som det fanns i vartenda virke som utgjorde kåken, något som hos John-John fanns att avläsa i hans ögon även om det var något svagare dessa dagar. Och den egenskapen fick sin klarhet när man gick in i huset. För de som äntrade huset, oftast under tvång, såg på sin höjd en glimt av porten och trapporna ner innan de ändade sina dagar.

John-John gick in i det gamla huset och bara han kunde höra en hes andning från husets innanmäte och John-John tog trapporna ner till källaren och ställde sig framför porten. Tänk att han hade fått det förtroendet för ganska exakt 25 år sedan! Och tänk att varken byborna eller omvärlden visste eller förstod något om vad som egentligen hände härute. Gubben stod där på källargolvet och tittade på porten och trapporna bortom den och lågorna och alla ljuden som fortplantades ur djupet.

Gubben suckade som av trötthet, men också som man kan göra när man känner sig nöjd. Snart var det dags att skicka en ny kull av döingar genom porten. Kraven bortom trapporna ökade hela tiden och det enda som oroade gubben var att hans brorson inte skulle kunna klara av detta själv när hans farbror stod längst fram i kön och var redo att åka den sista resan. Men det fanns fler hus av samma kaliber som detta med människor av rätta virket som förstod sin uppgift och var mer än villiga att ta upp kampen mot det Goda. Många hus fanns det. Många gamla hus som Gud hade glömt.

Nu hörde John-John sin brorson och visst hade han haft jaktlycka. Han log mot porten som började vibrera.

Av Göran Skoglund 22 jan 2001 09:14