"Mördarhundarna" är oskyldiga

Människan har i över tusentals år bedrivit avel av hundar. Avel för att skapa hundtyper med önskade egenskaper och funktioner. Hunden är det djur, alla kategorier, som omformats efter människans behov, nycker och olika intresseinriktningar, både på gott och ont.

American pitbull terrier stammar från Europa och har samma ursprung som staffordshire bullterrier; bulldog och gamla engelska terrier-typer.

Vadslagning i samband med hundkamper och tjurhetsningar var ett nöje i den tidiga industrialismens dagar i Storbritannien. Och emigranter från England och Irland förde under 1800-talet med sig denna typ av hundar till den Nya Världen på andra sidan Atlanten. Hundarna tjänade som bruksdjur och fick arbeta med boskapshållning och vakt av gård och grund.

Första rasklubben:

Redan 1898 bildades den första rasklubben för pitbull terrier i USA. Den andra grundades 1909. Syftena var att skapa en registreringsverksamhet och bevara rasens "gameness", alltså mod, modighet, morskhet. I det här fallet står det också för förmågan att inte ge upp för stora påfrestningar. Dö hellre än att ge vika.

En hundkamp på 1800-talet kunde pågå i timmar, trots att kombattanterna var både utmattade och skadade. En aggressiv hund förlorade ofta, eftersom den satsade för mycket i början av fighten, medan motståndaren väntade på sin chans. De hundar som visade aggressivitet mot människor avlivades. Sådana hundar var ohanterbara för sina ägare och de saknade den "gameness" som var önskvärd. Enligt uppgift var det endast fyra procent av fighterna som slutade med att en hund dog.

Om ena hunden vände ryggen mot sin motståndare och försökte komma undan fördes hundarna till sina respektive ringhörnor. Där släpptes den som vänt sig bort och passerade den mitten av kampringen, ansågs det tyda på att den trots allt ville fortsätta fighten. Skedde inte detta, lyftes den ut ur ringen och motståndaren förklarades som vinnare.

1936 intresserade sig American Kennel Club AKC för hunden, efter att otroligt populära filmer med ett gäng busungar "Little Rascals", visades på bio. Barnen i filmerna hade en fläckig hund vid namn Petey, som var pitbull terrier. Petey var i högsta grad med på alla busstreck och blev snabbt mycket poppis. Till att börja med gick rasen under namnet staffordshire bullterrier då AKC inte ville bli förknippat med hundkamper eng. ordet pit betyder bland annat håla/grop, men symboliserar här kampring vid hundfighting.

50 stycken pitbull terrier valdes ut och skapade avelsbasen för AKC-typen av rasen. Petey var en av dem.

1972 ändrade AKC namnet till american staffordshire terrier. American staffordshire terriern utvecklades till en mer utställningsbetonad hund med mindre "gameness", medan pitbull terriern i större utsträckning bibehållit den önskade egenskapen. Pitbull terriern är erkänd som en ras av bland annat United Kennel Club i USA.

Utställningshundar:

Egna erfarenheter efter att som domare ha dömt åtskilliga pitbull terrier i Baltikum och Ryssland har aldrig varit negativa. Hundarna har inte någon gång visat aggressivitet eller ens morrat, trots ihärdigt grävande bland tänder och käkar, kontrollerade av skulderlägen, ryggar, kors eller tassar, utan de har många gånger varit översvallande vänliga.

Många av pitbull terrierna har faktiskt visats på utställningarna av ganska unga barn och det har gått helt problemfritt. Flera av hundarna har trots allt haft stora och rikliga ärr på huvud och kropp.

Förespråkare:

Rasens förespråkare beskriver hunden som förarvek, vilket innebär att den inte utmanar sin ägare och ifrågasätter dennes ledarskap. Den anses lämplig hos barnfamiljer då den är smärttålig och klarar barnens hårdhänta lekar,

Pitbull terriern kom på tredje plats i en stor amerikansk undersökning om stresstålighet. Först kom labrador retriever, tvåa bouvier des flandres.

En nackdel med pitbull terriern är att den kan visa aggressivitet mot hundar av samma kön; något som kan förebyggas med tidig och kontinuerlig social träning med andra hundar.

Representanter för rasen tävlar i dag i olika grenar såsom lydnad, sök, spår, skydd, agility och specialgrenen weight-pulling. I weight-pulling drar hunden ett mycket tungt föremål över en viss sträcka.

Mördarhund!?

För några decennier sedan började några journalister i USA att skriva om arrangerade hundkamper. Pitbull terriern blev snabbt uppmärksammad i medierna och beskriven som blodtörstig och allmänt farlig. Sensationslystnad i pressen kan skapa hatstämning mot vilken hund som helst, men detta medförde också att pitbull terriern snabbt blev populär i kriminella kretsar.

Uppfödningen eller snarare produktionen av hundar, även med inkorsningar och olika blandningar, blev självfallet allt annat än vettig i de kretsarna. Ju mer det skrivs om "mördarhundarna", desto mer populära blir de hos olämpliga hundägare. I Sverige har man till och med fått förfrågan hos Jack Russell-klubb om möjligheterna att få "ingredienser" till häftiga kamphundar. När man fått till svar att Jack Russell-terriern är en genuin jakthund, blev intresset lika med noll.

Önskan att få känna sig "stor och stöddig" befästs hos somliga när de har en pitbull terrier. Det finns en räcka med olämpliga hundägare som har tilltalats av rasen. De som vill arbeta på ett konventionellt seriöst sätt med ingående avelsplanering och utvärdering, mentaltester, information och noggrant utvalda valpköpare, har en lång väg att gå för att få genomslagskraft.

Människor som saknar all känsla och allt intresse för human uppfödning och hundhantering, särbehandlar redan små valpar. De unga hundar som tidigt visar önskvärd aggressivitet isoleras från andra hundar och människor och enbart den som handhar dem, rör vid dem - i bästa fall.

Det berättas om valpar som föds upp och får leva sin första tid enbart ute på en balkong, i alla väder och årstider. De får anabola steroider; det gäller ju att få dem så stora och starka som möjligt, och de drogas med narkotika. Allt detta leder naturligtvis till så kallade snedtändningar. Hundarna hetsas mot bland annat grisblodindränkta bildäck som de kan bita sig fast i och hänga kvar i i timmar. Detta för att skapa den rätta "kämpaglöden".

Människan bakom allt! Problemet med så kallade kamphundar är helt igenom ägarrelaterat.

Från och med den 1 januari 2001 finns en lag om obligatorisk ägarregistrering av Sveriges hundar. Den kommer näppeligen att följas av de människor som arrangerar hundkamper eller gillar att bussa sina pitbull terrier på människor eller andra hundar.

Av Anita Bruun 14 jan 2001 14:06