Viktigt se konsekvensen av brottet

Så skriver Sture Korpi i sitt svar till min artikel "Kan samhället rädda våra problemungdomar". Just den meningen är själva sentensen och ett grundfundament i allt arbete med kriminella och/eller missbrukare och det är det vi arbetar med i KRIS. Det håller jag med dej tillfullo om, Sture.

Men Sture! Du missade en viktig del av intentionen i min artikel. Det jag ansåg som det viktiga var att den minderårige brottslingen fick en konsekvens av sitt brott och att han kunde sätta den konsekvensen i samband med det brottet och förstå att det var för att han begick brottet som han fick konsekvensen.

Så var det inte när jag var en värsting och så är det i mångt och mycket inte idag heller. Det är först när det är obekvämt och jobbigt att begå brott eller missbruka som det finns en anledning att reflektera över om det är ens eget beteende som skapar det obekväma och jobbiga. Det är först då som man kan motiveras att börja jobba med sig själv. Detta gäller även ungdomar.

KRIS är fullt av människor som till slut fått så oerhört mycket negativa konsekvenser av sina beteenden att de till slut gett upp kriminaliteten och drogandet. Eller de försöker i varje fall.

Du säger att inrättandet av en ungdomsdomstol är ett rop på hårdare tag. Snarare skulle jag vilja se det som ett rop på konsekvens.

Du liksom jag Sture vet att ungar mår bäst när man kan ge dom klara gränser. Jag vidhåller att kontaktfamilj, nätverkssamtal etcetera av den unge inte ses som en konsekvens av att han begått ett brott. Dessutom är detta åtgärder som så att säga föreskrivits av en person oftast en socialsekreterare som agerar på sin tycka synd om känsla för den unge. En person som inte klarar av att vara den som ger den unge de konsekvenser som jag efterlyser och som kanske heller inte ska det??.

Däremot anser jag visst att man kan sätta in ovanstående åtgärder efter att samhället på ett kraftfullt och sätt markerat och gett konsekvenserna för brottet. För då är det möjligt att den unge förstår varför man sätter in åtgärderna.

Återigen vill jag förtydliga det jag skrev; vi KRIS är inte ute efter att straffa småbarn vi är ju själva levande bevis på att straff inte fungerar. Vad vi vill är att samhället ger ungarna konsekvenser som dom kan sätta i samband med sitt brott.

Du skriver vidare att tanken bakom LSU Lagen om sluten ungdomsvård var att införa fastare åtgärder mot straffmyndiga ungdomsbrottslingar men att man samtidigt gör det med ett vårdtänkande i botten.

Nu vet ju jag liksom du Sture att LSU är ingen vårdlag det är en strafflag. Här har samhället alltså lagt bort allt vad silkesvantar heter och pratar öppet om att straffa våra barn. Detta skall verkställas på ställen där man förut bedrev vård av unga enligt LVU Lagen om vård av unga. LVU är en vårdlag.

Nu blandar man alltså ungdomar som ska straffas och ungdomar som ska vårdas. Är straffet för den som fått LSU att bli vårdad på samma sätt som den som fått LVU. Eller är det så att vården man skall få när man är LVU:ad är att se som ett straff?

Dessutom så vet jag att när LSU infördes så gjorde SIS beräkningen att det skulle räcka med 10 platser vid våra så kallade paragraf 12-hem ungdomsvårdshem under det första året. 56 ungdomar dömdes det året till LSU.

Detta väcker frågan Sture Korpi: hur lång tid kommer det att ta innan LSU-platserna på era paragraf 12-hem är flera än LVU? Hur lång tid kommer det att ta innan era paragraf 12-hem jobbar med att "straffa" våra ungdomar istället för att vårda dem.

Vidare vad beträffar paragraf 12-hemmen så är ju även de ett gigantiskt misslyckande.

Nästan 80 procent återfaller när de lämnar hemmen. Det är alltså värre än återfallen efter frigivning från ett svenskt fängelse. De återfallen är "bara" 60 procent.

Frågan här Sture: Lite tillspetsad kanske men ändå: vore det inte bättre att låsa in ungarna på kåken direkt? Om man gjorde det så skulle 20 procent fler ungdomar klara sig.

PS: KRIS är också intresserade av ett samarbete med SIS. Vi vet ju att även om vi har olika åsiikter i vissa frågor så har vi ändå ett gemensamt mål. Att få människor att slippa kriminalitetens och missbrukets helvete. DS

Av Börge Hellström 11 jan 2001 15:52