Dagbok från ett ungdomsvårdshem

Det är kallt och grått. Jag frågar personalen om jag kan få gå ut och röka. Jag står ute och röker och tänker hem på min familj. Jag vill att tiden ska gå fort så att jag kan få åka hem. Nu är det dags att kolla på nyheterna. Jag sitter och kollar på vad som händer runt om i världen. Snart dags att gå in och snickra. Det känns lite trögt men jag biter ihop och går vidare, timmarna går. Snart är det lunch. Det är fiskgratäng, inte min favoritmat men jag måste äta det som serveras. Jag äter och går sen och vilar på rasten. Ligger i sängen och lyssnar på musik, tänker på det käraste jag har, min familj. Dags att än en gång gå ut till snickern, jag står och sågar små grisar till julafton. Det kommer en bra låt på radion, jag stänger av bandsågen, sätter mig på stolen och tänder en cigg. Jag tänker på den tid som har passerat och den som är kvar. Tiden går fort, det är snart bara tio och en halv månad kvar av mitt straff.

Nu är arbetsdagen slut, vi ska in på avdelningen. Först blir jag visiterad innan jag kommer ut på avdelningen. Nu är det lite TV och vila som gäller. Det har varit en bra dag. Jag sätter mig och spelar en vändtia med grabbarna. Nu är det dags för Sunset Beach, jag sitter och kollar medan mina tankar är helt någon annanstans. Går och röker en cigg. Det är rastlöst men jag biter ihop och gör det bästa av situationen för jag vet att den här tiden snart är slut. Jag ska aldrig mer behöva komma till såna här ställen. Nu är det läggdags, jag går in i mitt rum. Tar en dusch och borstar tänderna och lägger mig. Ber en bön till Gud att tiden ska gå fort och att jag alltid tänker på honom precis som han tänker på mig, som jag vet alltid står vid min sida.

-------------------------------------

Tisdag den 19 december:

Idag vaknade jag 7.00. Var ganska trött. Bäddade sängen vilket man måste göra här, annars så förtjänar jag inte min fulla lön som jag kommer att få varje torsdag. Jag går och tar ett glas saft, ingen matlust. Sedan kollar jag på nyheterna. Idag hade jag innetjänst vilket betyder duka och diska av efter varje måltid. Det började med att en personal ville att jag skulle göra något som jag inte ska göra och då kände jag att han var ute efter att jävlas men jag ville inte ha några problem så jag fortsatte att städa. Efter att jag hade städat färdigt skulle jag ha "teoriskola". Jag går in i teorirummet och satsar verkligen till 110 procent, för mitt mål är att jag ska hålla i gång med ämnen här tills jag börjar gymnasiet. Vi håller på i en och en halv timme.

Sedan var det dags att duka fram till fikat, lite kakor och saft. När vi har fikat färdigt går alla till sina verksamheter. Jag går och lägger mig och vilar. Plötsligt kommer det en ur personalen in i rummet och börjar gapa och jag bara tänker på att han kanske har haft en dålig dag och att det går ut över mig.

Det är väldigt hårt här. Jag får inte röka när jag vill, jag får bara ringa hem tre gånger i veckan - två femtonminuterssamtal, sen bryts det. Jag har ett rum som det bara är ett skrivbord i, ingen stol, en toalett och en dusch, en säng som är tillverkad på Kumlaanstalten. Den är hård, man får en kudde men det leder till nackspärr.

Nej, nu går jag över till dagens gång. Arbetsdagen är slut och jag väntar på att Sunset Beach ska börja på TV. Jag sitter bara och kopplar av. Jag tittar klart på den och sedan är det dags att äta middag, det är köttgryta och ris. Man ska inte klaga.

Klockan tickar iväg. Det börjar bli läggdags, klockan är 21.45. Klockan 22.00 ska alla vara på sina rum. Det är dags för sista röken. Jag går ut på rastgården, det är galler överallt mellan fyra väggar. Jag röker och går in på mitt rum och sätter på P3 på radion och lyssnar på Reggae med Papa Dee.

Jag bara ligger i sängen och tänker på familjen och friheten. Känner mig trött, jag släcker lampan och tänker på att den här dagen är slut. Ännu en dag är slut. God natt.

-------------------------------------

Onsdag den 20 december:

Idag har det varit en rätt lugn dag, inte så mycket som har hänt. Jag var i snickern i förmiddags, det var kul. Sen vid elvatiden gick vi in igen till avdelningen och då hade de dukat fram julbord. Det stod fullt med mat och jag gick och tog en dusch eftersom jag var rätt smutsig av allt sågspån. Sen kom jag tillbaka till avdelningen och jag hade fått ett brev med posten. Jag ville läsa det med en gång, men personalen var ivriga med julbordet och ville att det skulle vänta till efter maten. Så jag väntade och åt upp, men glömde att jag redan frågat om brevet, så jag frågade en gång till om jag kunde få läsa det. Men då var det nåt som gick snett i personalens huvud och han skrek åt mig att jag bara hade att välja mellan att hålla käft och inte missa julbordet eller att gå in på mitt rum.

Då var jag bara tyst för jag skulle ha min första utgång på fem veckor. Då får jag gå ut på området och titta på fina träd, för annars finns det inte något att titta på. Men sen var det lugnt och det flöt på och allt gick bra. Jag gick och la mig och vilade i några minuter, sedan blev det dags att gå promenaden. Det var skönt att få frisk luft och jag mådde som en prince, för jag gör bara en sak och det är att ta en dag i taget. Nu vet jag att jag har nått mitt mål och det är att få min utgång, för då vet jag att det bara är några veckor kvar tills det är dags att flytta till en mer öppen avdelning. Så i dag har min dag varit mycket bra.

Det är läggdags nu och jag sitter och tänker på hur mycket friheten betyder för mig. Och att man ska ta vara på minsta lilla sak som händer och uppskatta och vara tacksam för det man får och har, och nästa gång tänka tre gånger innan man gör något som kan skada sig själv eller andra, för det är det inte värt. Innerst inne är alla människor goda och vet vad som är rätt och fel.

-------------------------------------

Torsdag den 21 december:

Idag vaknade jag klockan 07.00. Jag var pigg, på bra humör. Jag hade inre tjänst, vilket betyder att jag var inne på avdelningen och städade. Jag städade väldigt bra, dukade fram och allt gick fint. Sedan har det inte hänt så mycket, utan jag har bara gjort det jag ska och poff sa det bara så var den dagen slut.

Sedan har jag bara kollat TV och spelat kort. Klockan är nu 22.00 och jag sitter på mitt rum och längtar efter det käraste jag har, min familj. Familjen är viktig. Har man inte sin familj så har man ingenting. Nu måste jag göra mina läxor som jag har fått, men just nu har jag ångest och står och tittar ut genom ett fönster som är bara plexiglas och galler. Men, men, jag ska gå och göra mina läxor och sedan lägga mig. Det har varit en bra dag.

-------------------------------------


Fredag den 22 december:

Idag har det varit lugnt. Jag hade storstädning idag, det var kanske inte så kul men jag är tvungen både för min egen skull och för att få min lön. Jag får om allt går bra 200 kronor i veckan. Det ska jag klara mig på, godis, cigg, mm. Och om jag inte skulle göra som dom säger åt mig att göra så åker jag in på isolering och förlorar mina block som jag har förtjänat för att få min utgång och min fulla lön och isoleringen vill jag inte hamna i. Den är väldigt liten.

När jag är på avdelningen så får jag inte äta eller dricka när jag vill eller röka när jag vill. Eller till exempel man får inte prata hur man vill. Då menar jag att man inte får svära för då åker man in på rummet och missar lön. Inte prata om sex, inte om saker överhuvudtaget, bara när det passar dom. Dom kan prata om vad dom vill men så fort vi ungdomar pratar om något som inte passar dom blir dom vansinniga. Ibland börjar man undra om dom har något liv.

Skillnaden mellan LSU och LVU är att LVU har socialen hand om, LSU har SiS hand om - Statens Institutionsstyrelse. Har man LSU så har man ett datum där man ska bli fri, men det har man inte i LVU, och man måste ansöka om minsta lilla, bara man ska gå ut måste man ansöka om det.

Jag vill avsluta den här veckan med att den har varit bra och den har känts som ett år för mig, för det är jobbigt när jag är borta från det käraste och bästa jag har och det går inte att ersätta med något eller beskriva med ord hur mycket min familj betyder för mig.

Av Thomas Larsson 09 jan 2001 15:23