Jag kom ihåg när jag stod och bara tittade på när ni lastade in saker i lastbilen för att åka mer än 23 mil från mig - du och din familj, upp till Hälsingland från Stockholm.
Det var svårt att se dig åka ifrån mig, även fast vi var tre-fyra år, så känns det. Det enda vi nu kan göra är att för det mesta skicka brev på grund av att vi inte får ringa varandra längre, för att det är dyrt.
På loven är det ytterst sällan vi får träffas för att jag bråkar med mina föräldrar så säger dom att jag inte får åka dom tycker jag gör fel eller så gillar dom inte dig jag vet inte åren har gått och jag är rädd att vi glider i sär mer och mer men du ska veta Victora att jag alltid tänker på dig fast du kanske inte känner så.
Nu är jag 16 år och det var ett tag vi sågs sist du ska veta att jag saknar dig och vill träffa dig. När jag är 18 år kommer jag till dig då kan ingen säga att jag inte har varit lydig eller att dom inte gillar min bästis.
Av Camilla Arneving 04 jan 2001 17:33 |
Författare:
Camilla Arneving
Publicerad: 04 jan 2001 17:33
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå