Om dubbla somrar

Många av mina somrar som barn spenderade jag på Cypern. Den norra, sedan 1975, turkiska delen. Min far är från Cypern och där bor många av mina släktingar.

Eftersom jag är uppvuxen i Stockholms innerstad är det många av mina kompisar som kommer ur den Stockholmska innerstads medelklassen. Det betyder att deras familjer oftast har ett landsställe. Om de dessutom kommer från övre medelklassen ligger lantstället i Stockholms skärgård. Vi har aldrig haft ett lantsställe. Inte så konstigt eftersom vår familj bara haft knappa trettio år på sig att rota sig här.

När jag var liten var detta ytterligare ett tecken på att jag inte var som "alla de andra barnen".

Mina kompisars föräldrar var alltid snälla. Jag följde med till deras lantsställen. Men det kändes alltid som det var på nåder. Jag vaktade varje steg jag tog. Det var ju inte hemmaplan. Som försvar kontrade jag med att "Vadå, jag drar till Cypern istället." Inte så dåligt försvar. Känslan jag fick på Cypern var att det var hemmaplan. Jag var trygg. Fastän jag troligen kände mina kompisar och deras föräldrar bättre än alla mina avlägsna släktingar och kusiner. Men ändå.

Nu i efterhand inser jag att min barndoms somrar var fulla av rikedom. Hälften av sommaren i skärgården, hälften vid Medelhavet.

Då var det inte lika lätt att tycka det.

Och snart kanske jag har pengar nog att tillsammans med min vän skaffa ett eget lantställe. Då har mina barn både och. Både skärgården på hemmaplan och Medelhavet på hemmaplan.

Av Ali Fegan 04 jan 2001 17:33