|
Inlägg #1: Postat: 2002-02-14 15:43:00
|
|
Ylva |
Jag förstår att det är svårt, mycket svårare än man tror i sin enfald innan man är mamma. Men barnet behöver både mamman och pappan. Och faktum är att om inte pappan får någon bra kontakt med barnet från början, är risken stor att det aldrig sker.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-02-14 22:45:00
|
|
Anna Li |
Jag tycker det är helt naturligt att man som mamma står sitt barn närmast den första tiden. Man har burit barnet inuti sin kropp och därefter föder man det från sin kropp. Man är gjord för att känna starka skyddskänslor för sitt barn. Men så småningom måste man våga släppa taget lite, litegrann. Det finns absolut inget egensyfte med att dela ledigheten precis lika, vill man t ex amma länge så fungerar inte det.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-02-15 13:37:00
|
|
Elin |
Du har valt rätt väg... vägen till jämställdhet är nämligen att erkänna sina egna svaghet och detektera de svepskäl man använder i vardagen - att erkänna andras rätt.
Lycks till!
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-02-15 23:54:00
|
|
johanna |
Du är inte ansvarig inför andra kvinnor utan ditt barn. Följ bara hjärtat och intuitionen. Barn behöver mammor mest när de är smaa, det är psykologisk sanning - du hinner med livet. Reclaim the kids!
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-02-17 13:52:00
|
|
Hugo B |
Det viktigaste i din utmärkta skrift var delen om att jämstäldheten är svår att definiera i mätbara storheter. Tyvärr är det allt politiker med kontrollbehov kan göra, styra allt mätbart i förhoppning om att deras ideologi skall kunna regleras fram. Skön och tänkvärd text, lycka till med ert barn!
|
| |