|
Inlägg #1: Postat: 2002-02-01 11:07:00
|
|
christer kyreus |
Många slags sorg: sant. Visst är de så som Du skriver Henrik att privat och offentlig sorg inte är det riktigt
samma. I fallen Astrid Lindgren och Fadime är det svårt att sätta exakta gränser mellan dessa olika slags sorg. Även om många skulle säga att den privata sorgen gäller de närmast anhöriga släkten.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-02-01 11:50:00
|
|
Anna Li |
Bra skrivet! Håller verkligen med om att föreläsaren ställde konstiga krav på sig själv. Om en nära vän dör är det befogat att ställa in en föreläsning, stanna hemma och sörja. Har vi inte plats för detta i samhället? The show must go on?
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-02-01 11:50:00
|
|
Test |
Test
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-02-01 13:09:00
|
|
Anton |
Utmärkt skrivet, Henrik. De här - av media "påtvingade" - offentliga sorgerna känns så fruktansvärt förljugna och falska att man mår illa. Det urholkar själva idéen och betydelsen av att känna riktig sorg.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-02-01 18:31:00
|
|
ingemar |
att inte hitta orden ... är ett sätt att förstå ... och att våga vara nära ...
|
| |