|
Inlägg #1: Postat: 2002-01-18 11:53:00
|
|
Fredrik Jung Abbou |
Du skriver att du aldrig slutfort ngt. Jag maste saga att du lart dig bjuda pa dig sjalv och vaga vara personlig samt for att inte ha gatt ut ens gymnasiet skriver du som en gudinna. Manga personer med 10ggr storre skrivintresse en du har fatt kempa 10 ggr mer for att lara sig skriva med sant flyt. Helsa knodden!
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-01-18 12:02:00
|
|
Ulrika |
Jag instämmer helt med Fredrik. Väldigt stark text.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-01-18 13:26:00
|
|
Juanita Gina Zanetti |
Bra text, den klyvning en adopterad känner måste vara jobbig och sorglig. Det sak inte behöva vara så, alla adopterade som jag har träffat har ansträngt sig så mycket för att vara helsvenska men en kinser, afrikan, sydamerikan eller en indier kan aldrig bli det fysiskt.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-01-18 13:37:00
|
|
Isa W. |
Väldigt bra och givande inlägg. Det är essentiellt att den viktigaste gruppen i sammanhanget, ni adopterade, får göra era röster hörda. Då kommer det nog gå upp för många att adoptionsfrågan inte är så oproblematisk som den ställs upp i media. Adoption är inte en självklar rättighet för de barnlösa.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-01-18 14:04:00
|
|
Beatriz Quevedo de Hansen |
Mycket bra skrivet. Jag känner med dig. Och berömmer dig i din kamp. Du gör något mycket stort: din kärlek till ditt barn och skänker till oss din erfarenhet. Kram Beatriz
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-01-18 14:43:00
|
|
Carola |
En stark berättelse. Jag kan förstå just känslan att inte höra hemma någonstans. Jag önskar dig och din familj Lycka Till!
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2002-01-18 14:57:00
|
|
Stefan Holmqvist |
Det här var nog en av de bättre artiklarna på länge. Jag gillar din personliga ton och att du vågar lämna ut dig själv. Jag hoppas din kille kan fungera
som ett bra stöd i livet.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2002-01-18 17:04:00
|
|
sten |
En mycket viktig text.Dina synpunkter påminner mig om Astrid Trotzigs bok "Blod är tjockare än vatten".Pars längtan efter barn, men också efter status. Barnens utsatthet men också behov av skydd. Svåra frågor!
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2002-01-18 17:22:00
|
|
Marcus P |
Bra text och en viktig röst i debatten.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2002-01-19 18:19:00
|
|
Adoptivförälder |
Mycket bra text!
Jag som är adoptivförälder med även biologiska barn har alltid förstått att ett adopterat barn alltid känner en osäkerhet i sin identitet och tillhörighet.
Svenska föräldrar lämnar inte sina barn ens för en timme på sjukhus. Men adoptivbarn förväntas kunna ryckas upp med rötterna och sen leva vidare som om inget hade hänt i ett land på andra sidan jordklotet där allt är annorlunda. Bara för att man får det materiellt bättre försvinner inte det psykiska traumat.
|
| |
|
Inlägg #11: Postat: 2002-01-19 18:34:00
|
|
Vivi-Ann |
Jättebra artikel, Maria. Det gav mej en hel del att få läsa en adopterads innersta känslor. Har själv hämtat en pojke från Chile. Han är ensambarn, då vår biologiska dotter dött, innan vi fick honom. Jag hoppas kunna ge honom en god grund att stå på. Hoppas innerligen att din vilsenhet ska försvinna, du är värd allt gott i världen.
KRAMAR och LYCKA TILL
från en mamma
|
| |
|
Inlägg #12: Postat: 2002-01-19 19:11:00
|
|
Samir Saukko |
tack för en mkt bra artikel. jag vart rörd.
|
| |
|
Inlägg #13: Postat: 2002-01-19 22:50:00
|
|
Kajsa Kallio |
Vill först säga att det var en fantastisk text. Din berättelse är påträngande ärlig och den går rakt in i hjärtat. Men när jag läser den så känns det som om din osäkerhet och din längtan efter något annat inte bara har med ditt ursprung att göra. Att din familj tyckte att du skämde ut dem när du blev sjuk säger en hel del.
|
| |
|
Inlägg #14: Postat: 2002-01-19 22:52:00
|
|
Kajsa Kallio |
Jag vill också säga att det går att älska ett adopterad barn precis lika mycket som sitt eget. Jag är adopterad och har en lillasyster som är biologiskt dotter till mina adoptivföräldrar och jag har aldrig, ALDRIG, känt att de gjort någon skillnad på henne och mig. Därmed inte sagt att jag inte upplevt, och upplever, någon slags saknad efter mitt ursprung. Kroppen minns.
|
| |
|
Inlägg #15: Postat: 2002-01-20 00:24:00
|
|
Mia |
Mycket fint skrivet, Du har dock lite fel på en punkt, det är faktiskt så att merparten av adopterade mår bra och det går bra för dom, cirka 10 får problem. Jag är själv adopterad men ett svenskt adoptivbarn, har därför inte känt mig utanför pga annorlunda utseende, men dock lite mer problem än andra när det gäller frågan "vem är jag".
|
| |
|
Inlägg #16: Postat: 2002-03-22 13:28:00
|
|
Jenny Hellström |
Du alltid min vän har varit fast olyckan till dig har farit. Har accepterat dig precis för den du är, för det är ju den personen jag håller så kär. Finns alltid här för dig, och är glad att du kom till sverige och mig.
|
| |