Betyg är värdelöst

Dessutom, om det bara finns godkänt eller icke-godkänt, hur sätter man den nivån? Med tanke på att barn är så väldigt olika begåvade kan det ju bli så att vissa aldrig kan nå godkänt, de har inte den begåvningen. Ska de sluta skolan då? Jag tror det är väsentligt att, åtminstone från högstadienivå, dela in barnen mer efter vilken kapacitet de har.

alla barn ska bli godkända. blir de inte det, får de försöka igen. betyg mäter inte kapacitet, det är det som är poängen med det hela. jag känner hur många som helst som gick ut med några ruttna godkänt i högstadiet men som är så mycket intelligentare/mer tekniska/whatever än jag. Många får snarare problem av att bli betygsatta; när de får betyg åstadkommer de inte lika mycket som de gjort annars.

Jag försvarar inte betygen, jag undrar bara hur alternativet ska vara utformat. Det enda rimliga om logisk kapacitet ska bedömas borde vara prov, i flera omgångar och former. Dock kan ju nervositet förstöra för vissa. Att intervjua någon/skriva uppsats i matematik kanske inte visar så mycket.

Egentligen blir det inte mycket dyrare idag: de lärare som idag får ansvara för att sätta betyg kan hålla i intagningarna. Godkänt ska ligga så högt att kunskaperna man får då räcker för att man ska kunna plugga vidare. inget mer. de som har intelektuellt lägre än genomsnitlig förmåga är sällan de som inte får godkänt i dagens skola. de problemen beror på annat. men man ska kunna få längre tid på sig att läsa kurser i så fall.

Mycket, rätt så obehagligt snack, om lågbegåvade och begåvade barn. Barn är olika och har olika förutsättningar, men beroende på hur skolan fungerar kan även de som ofta kallas lågbegåvade bli läkare och civilingenjörer eller helt enkelt goda människor. Hindren för detta är främst sociala. Detta vet duktiga lärare som kan kompensera en liten del av detta så struleleven inte ballar ur helt.