Hundkött smakar mums!

Pilflykt min broder, det är som min gode far brukade säga: "även en adlad man är bara så ädel som storleken och framförallt åldern på hans tillgångar". Till detta bör givetvis tilläggas min misstanke att denne produkt av flera länders inflytande aldrig inntagit supé i närvaron av Hans Majestät Konungen.

Pilflykt!
Jag tror visst att ert minne förråder er, var det icke krusbär som de små livegna försåg oss med? Personligen kände jag alltid att någonting fattades på Ingmarsö, jag tror det kan ha berott på avsaknaden av morgonens rapporter om kaffemarknaden i New York. Nej, det rätta stället för Sveas söner måtte ända vara att förbli på plats i Hufvudstaden, redo att tjäna Konungen.

Där satt den. Minnet sviktar när man allt oftare myser i läderfåtöljen med en trippel cognac samtidigt som man upprättar en direktlinje till de riktigt gamla pengarna i New York...

Hade det inte varit för kriget mot sionisterna i Bryssel hade du och jag för länge sedan kunnat mötas på Rotary över ett par cigarrer och två lätta flickor, som gentlemen.

Forts...I dess 2§, 1 mom, står att läsa följande: "Den som beträdes med lösdriveri må anhållas av krono- eller polisbetjänt eller tillsyningsman, och varde ´den anhållne ofördröjligen inställd till förhör å landet inför ortens kronofogde eller länsman och i stad inför stadsfiskal.". Tydligare kan det ej bli.

Lagen som du härvidalag nämner, min kollegiale bror Hammar, fick jag inbankad av mina, över sommaren tilldelad, fostrabröder, som vid den fäste stor vikt. På sig själv känner man andra.

Ädle Hammar! Vid närmare undersökning av adelskalendern ser jag att din syster Beata gifte in sig i familjen Palmcrantz i unga år. Var inte det samme Palmcrantz vars gode far John startade det rasbiologiska institutet i Uppsala? Institutet som lades ner först vid EU-inträdetalldeles troligt p g a de ovedersägliga bevis om den judiska rasen skuld som hade framlagts på institutionen av en ung och ambitiös forskare vid namn Peter Leijonhufvud...

Min ärade Hammar!
Inte kunde ni hysa vetskap om faktumet att släkten Hammar ej längre talar om min förlorade syster Beata sedan den dagen hon fullbordade sitt äktenskap med den nyadlade slyngeln Palmcrantz.

Å familjen Pilflykts vägnar vill jag å det bestämdaste be om ursäkt för min pennas flinka udd, med vilken jag talte om den syster, som för er gått förlorad. Enbart konungen kan ställa detta till rätta.

Fanns det inte en Erik Hammar som tillsammans med min äldre bror Josef jobbade i Israel med en MI5-finansierad operation ämnad att sabotera den nykläckta kibbutzrörelsen i dess linda? Jag minns att far min brukade påtala att det var för rikets säkerhet av yttersta vikt att det unga konungadömet Israel inte vek ett tum för kommunisterna.

Erik, den gamle räven. Ja, hans minne lever sannerligen vidare i den besynnerliga värld som utgörs av Thames House och Riddarhuset. Jag vill minnas att han som en ung major tjänade Konungen mycket väl i Ådalen 1931.