|
Jan Olsson |
Inte att förglömma hans blyertsteckningar,särskilt "Oxögat",men även andra,som jag i min ungdom roade mig med att kopiera!
Minns att det gick åt mycket pennor,fick spetsa i ett kör,nästan som gravyr!
Var är de nu,mina "konstverk"?
Såldes genom en inramningsaffär på Västergatan i Malmö,för snart 75 år sedan!
Nostalgi.
|
|
Daniel Onaca |
Tack för ditt påpekande, Jan. Ja, det fanns några blyertsteckningar också på utställningen, fast inte just "Oxögat". Att du vågade ge dig på just den tavla och sedan obekymrat skilja dig från resultatet av dina ansträgningar... Visst har detta med ungdomens generösitet att göra! Vad gäller Dardel, kanske jag bör återkomma med några tankar angående en del av tavlorna som ställdes ut i Mjellby. För det finns så mycket att kommentera om både bildspråk, motivval och stilltillhörighet. Under mitt museibesök var jag även nyfiket på att se om jag hittade några killingar till dadaismens grundare, rumänen Tristan Tzara. Jag vet att de hade umgåtts med varandra under deras Parisvistelse. Tzara var gift med en annan svensk kontnär, Greta Knutsson, som i sin tur var vän med Thora Dardel. De två paret bodde grannar i Montmarte, t.o.m. på sammma gatan, rue Lepic! Fascinerande detaljer som jag inte hitade några spår av i någon tavla tyvärr. Så, jag inte hade det minsta skället att drabas av nostalgi. :-
|