Jag hittade rätt till slut

Fint beskrivet hur en människas livsupplevelse kan vända.
Dock vänder jag mej mot det gamla vanliga halvkvädna och antydda - att skjta över skuld på andra. Den lilla meningen "Du skulle ha skyddat mej pappa" stjälper hela lasset. Jag bara undra varför inte även din mamma skulle ha skyddat dej - vad är det för gamla könsroller du inte lyckats bli fri från under dina terapisejourer?
I den bästa av världar skulle skyddet av varandra aldrig ifrågasättas - uppenbarligen lever vi inte i den bästa av världar då själva konkurrenstänkandet helt är inriktat på att förgöra varandra om det kan ge egna fördelar.

Så varför så ensidigt lasta skuld på din pappa? Han kanske inte är så mycket starkare än du - kanske även född i en generation som knappt vet vad terapi handlar om eller vad den kan hjälpa för - kanske båda dina föräldrar skulle mått bättre om dom fått den möjlighet du fått - och kanske du då skulle ha sluppit ditt livs plåga sådan den nu blev - ditt ansvar ligger nu i att dela dina erfarenheter med dina eventuella barn så kanske tillvaron möjligen skulle kunna bli bättre för alla på lite sikt.

Men glöm inte att pappor inte är några stålmän eller världens frälsare lika lite som mammor är det - en liten titt omkring oss och vi kan se att de flesta oavsett kön bär sina svagheter med jämnmod - och ser vi ytterligare något längre står det klart att de människor som inte ens vet om eller har förträngt sina svagheter ofta blir farliga för både sej själva och andra.

Tack Therese för att du tog emot mina synpunkter så bra.
Ja din roll i livet är du inte ensam om - en sak är det väl och lättare att stå ut med då det är åldrandets symptom som gör att man som barn blir förälder åt sina föräldrar. Värre är det när det är droger - alkohol och sånt, som förorsakar regressionen hos de som satt oss till världen - det lidandet är ett fruktansvärt öde.

Annars är jag glad för din skull - inte alla orkar resa sej ut hopplöshetens mörker.