|
Leif E Ström |
Peter Wolodarski´s: "en halvfärdig valutaunion utan en tät politisk samverkan har fungerat som en instabil farkost i storm, särskilt när instruktionsboken inte respekteras". Det kunde lika gärna vara en beskrivning på det politiska läget i landet. Medvetandet och intresset för realism är lika ljumt sinsemellan beslutsfattare, som mellan befolkning och dess media. Det skapas moraliska och ideologiska principer av allianser som ser koalitionen som enda väg till makt. Makten är viktigare än moral och ansvar för partiprogrammen. Finland har bara genom ett inofficiellt hot att lämna den monetära unionen, påvisat vilken rank båt 27 styrmän i EU förfogar över.
Utrikesminister Erkki Tuomioja borde kunnat tolka "don´t rock the boat", så att inte europaminstern Anders Stubb officiellt behövt dra lögnen att den finska regeringen är enade att stanna kvar.
Att ha börjat som en stålunion, för att slutligen bestämma över gurkors formgivning upprör inte många konturlösa.
|
|
Jocke utsourzad |
Håller iaf med på slutet: "Och media fortsätter sin jakt på de få som vill tjäna allmänhetens intresse. "Assange visade sig vara ett fegt kräk" skriver Aftonbladet. "... är en ynkrygg" säger advokaten Claes Borgström till Expressen. Göran HägglundKd kan inte hålla sig han heller, "En fegis som inte vågar få sitt sitt case prövat inför domstol".
Visst är det sorgligt, och Hägglund också!
Du vet Mats C, vem Borgström är? Och du vet vilka kvinnorna är, samma ideologi.
Kvinnor som kan klaga och snacka högt, nu som feminister, och mäktiga män, i samarbete. Inte första gången i historien.
Svensk feminism, amerikansk imperialism.
Eller varför inte Schymans ideer och Reinfeldts politik?
Det ser olika ut, men samma här som där! Fritt Schyma
|