Den oändliga själen

Tack för din kommentar. Martinus själv menar att han upplevde ett tillstånd av klarhet, i detta så erfor han mängder med information vilket han sedan skrev ner i sitt livsverk "Livets bok". Med "allt är mycket gott" så menar Martinus att även om man tar "fel" väg så kommer man alltid rätt till slut, alla kommer till Gud. Så oavsett vilka vägar vi tar, så hamnar vi ändå hos Gud och utifrån den utgångspunkten så är allt "mycket gott". Martinus talar om mörker och ljus, vi färdras genom mörkret för att upptäcka ljuset, för att "hitta hem till Gud". Mörkret kan innebära lidande och smärtor och hemskheter, ja det är det som är mörker. Men han ligger inte in någon värdering i det, för Martinus finns ingen djävul.

Hur går det för dem som inte har en oändlig själ, utan bara en eländig? -

Vem tror Per W existerar? - Troligenlika troligt som alla andra gudar? - Oden var ju t.o.m. Ornitolog! - Tors märke visar sig ju på väderkartorna,allt som oftast! - Kanske mer än man kan säga om vissa andra!
Den ene kan vara så Gud som en annan!
Så de så!

Raphaelmabo #2
De där tillståndet av klarhet är intressant - intuitiv information vilken ju måste vara den enda väg man kan komma åt en så massiv kunskap på som en del av dessa filosofer/mystiker som ju Martinus går under benämning som - fast det är nog bara folk som gjort en ytlig studie av hans arbeten som säjer.
Att vi alltid kommer rätt till slut ä beror ju förståss på vad vi anser om upphovet till det vi nu genomlider.
Kanske är vi inte så helt överens med orsaken eller orsakens verkan att vi den gad det skulle kunna bli aktuellt att vi är så helt glada åt att ingå i det stallet eller återförenas med vår total/ eller hur man nu vill se det.
Kanske kan det även vara så som jag skälv lutar åt - att vi är en del av och kommer alltid att vara integrerad i den egenskap i universumen som möjliggör allt - ont såväl som gott.
Huruvida vi vill kalla detta Gud må stå var och en fritt.

Att det genom den konstruktion livet har automatiskt måste bli mycket mörker är väl snarast axiomatiskt - men om detta sker för att vi ska upptäcka ljuset vill jag låta vara osagt - varför skulle vi tvingar uppleva mörkret med allt lidande om vårt ursprung är ljus?
Är inte det om det så är bestämt ett väldigt slöseri och en cynism utan rimliga proportioner?

Möjligen finns ingen djävul - djävulen är en myt precis som gud, men det finns djävligheter i livets själva grundkonstruktion och denna general miss i livskonceptet har dessvärre smittat det mesta här på jorden - dock, som jag ser och det är rätt skönt att förstå det - det finns ingen gud att klandra för att livet blivit det helvete det är - evolutionen kan inte bättre - men kanske kan vi i ett oändlighetsperspektiv hoppas på en riktig fullträff någon gång någonstans - till dess får vi försöka leva här så gott vi kan...

Hej Raphael. Ja allting går igen, så du - och jag.
Man kanske även på ett mer universellt plan. Man vill ju tro det. En sak du tar upp som tycks påvisar detta, personligheten. Den finns ju där oavsett kultur, även om den påverkas av denna, så finns där alltså något ursprungligt, kanske nedärvt.
Och alltså icke det nyfödda barnet som "ett tomt blad", heller inte som t.ex. "kön är en social konstruktion" där kom det!. Och inte bara jordisk biologi heller, i form av en kropp.

#11
Intressant - vill du dela med dej något av ditt vetande?

Tja bizon inlägg 12, jag är medveten om att du vill dra ut mig på gungfly för att sätta dit mig men...
Efter ett offer till gudarna och gudinnorna fick jag två kattor. Som mycket mycket nära liknade de jag mist i otid/förtid. Detta bara en vecka efter jag offrat.
OBS Jag gjorde i n g e t annat än att offra. Bara väntade passivt efter offret och som en blixt från en klar himmel kom bud/information till mig om två kattungar som behövde ett hem.
Detta mindre än en vecka efter att jag offrat. nej jag offrade inget levande

Tomas #14,15
Citat//Tja bizon inlägg 12, jag är medveten om att du vill dra ut mig på gungfly för att sätta dit mig men//sc.
Tja thomas - där måste jag för ovanlighetens skull ge dej rätt, men denna sida hos dej - dina kattor, och din relation till dessa som en gudagåva ger dej med all säkerhet en viktig plats i dina gudars ögon då ju detta visar en sida av den mänskliga ödmjukheten som om jag vore gud - jag skulle ha ett extra gott öga till.

I övrigt thomas citat #14//Tror ni verkligen eller inbillar ni er att väldigt många folk i tiotusentals år skulle syssla med offer om de inte blev bön- snarare offer-hörda?!//sc Ja,,, men inte bara "tror", VET!
En vetskap som jag grundar på mina iakttagelser under drygt ett halvt sekel där den mänskliga artens flerfaldiga enfaldighet gång på gång överträffat både sej själv i gemen hybris samt i infam underkastelse och detta vanligen under loppet av samma andetag.

Dock - med kattor förhåller det sej annorlunda...

Tja aabo #17
Offra på ni bara - det mest effektiva då man inte får vad man önskar är väl kan jag tro, att offra just det som är det eftertraktade - en ganska ödmjuk inställning - kombineras det även med att offra något man sätter värde på så betyder det kan man förmoda att den offrande dör lika naken som den föddes - inget fel i det kan säkert varenda antimaterialist skriva under på.