Valt inlägg:
Raphaelmabo #2
De där tillståndet av klarhet är intressant - intuitiv information vilken ju måste vara den enda väg man kan komma åt en så massiv kunskap på som en del av dessa filosofer/mystiker som ju Martinus går under benämning som - fast det är nog bara folk som gjort en ytlig studie av hans arbeten som säjer.
Att vi alltid kommer rätt till slut ä beror ju förståss på vad vi anser om upphovet till det vi nu genomlider.
Kanske är vi inte så helt överens med orsaken eller orsakens verkan att vi den gad det skulle kunna bli aktuellt att vi är så helt glada åt att ingå i det stallet eller återförenas med vår total/ eller hur man nu vill se det.
Kanske kan det även vara så som jag skälv lutar åt - att vi är en del av och kommer alltid att vara integrerad i den egenskap i universumen som möjliggör allt - ont såväl som gott.
Huruvida vi vill kalla detta Gud må stå var och en fritt.
Att det genom den konstruktion livet har automatiskt måste bli mycket mörker är väl snarast axiomatiskt - men om detta sker för att vi ska upptäcka ljuset vill jag låta vara osagt - varför skulle vi tvingar uppleva mörkret med allt lidande om vårt ursprung är ljus?
Är inte det om det så är bestämt ett väldigt slöseri och en cynism utan rimliga proportioner?
Möjligen finns ingen djävul - djävulen är en myt precis som gud, men det finns djävligheter i livets själva grundkonstruktion och denna general miss i livskonceptet har dessvärre smittat det mesta här på jorden - dock, som jag ser och det är rätt skönt att förstå det - det finns ingen gud att klandra för att livet blivit det helvete det är - evolutionen kan inte bättre - men kanske kan vi i ett oändlighetsperspektiv hoppas på en riktig fullträff någon gång någonstans - till dess får vi försöka leva här så gott vi kan...
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?