Är Facebook beroendeframkallande?

Vi har skojat om det här i famlijen. Men egentigen är det inte roligt. Vi träffas och samtliga ungdomar sitter med varsin mobiltelefon och spelar alfapet, svarar på mail eller något annat. Alla gör det. Det är så det ser ut idag. Inte bara ungdomar utan även vi äldre är upptagna med att kommunicera med någon helt annan än den/de vi har framför oss. Och här sitter jag på source och läser istället för att prata med gubben eller ringa mina barn. Det är som en ond cirkel. Jag tror jag har över 800 "vänner" på facebook. Mina barn spelar alfapet med människor från hela världen. Vi har inte tid med varandra längre. Börjar det bli ointressant att umgås fysiskt öga mot öga? Man kan undra vart vi är på väg: Faktum är att när man ropat i öknen tillräckligt många gånger utan att få något gensvar då drar man sig själv också dit där alla andra tror att de befinner sig.

#2 Du har beskrivit det jättebra! Även om du inte vill, hamnade du där. Jag är inte där ännu och det är jag glad för...

DET sägs att den senaste generation inte köper bil eller åker buss. DE träffas ju ändå på FaceBook och massor av andra ställen, som jag bara delvis begriper. Det sägs att folk som bor i hop i stora hyreshus träffas ideligen på nätet - men aldrig ens i trappuppgången....TÄNK om vi blir fullständigt avvanda vid öga mot öga kontakter. Slutar ta i varandra,.,förlorar förmågan att läsa kroppsspråk oss. Då har vi verkligen förlorat mycket.

TORD S/ Du verkar oroad över samma saker som jag länge varit. Många ggr har jag läst kloka personer påstå att kroppsspråket är halva språket för många av oss. Om det nästan försvinner under en hel generation utom då de ska para sig, vad händer då?