I nöden prövas vännen

Jag tror alla kan råka illa ut. Spontana brott man griper tillfället och tänker sig inte för. Rika personer stoppar ned saker i fickan om ingen ser.. Sedlar som strömmar ur bankomaten. Lägger till några hästar på det stora bolagssystemet men lämnar bara kopior på utgångsraden etc.

Roligt att höra från dig Sunny. Jag har publicerat en skröna på litteratur och poesi fast jag ville helst ha den på politik och samhälle. Den handlar om en smart typ som utnyttjar systemet fas 3 som ger arbetsgivaren bidrag för långtidsarbetslösa. Jag tror att man skulle kunna driva en restaurang på det sättet. Det är en människa som varken är ond eller god bara utnyttjar tillfällena. Jag minns en chef för stadsmissionen som hade bolag vid sidan om, höll föredrag och framhöll att det behövs ett varmt hjärta, genorisitet osv. Idag skulle han inte bli föremål för Uppdrag granskning utan kanske till och med hyllas. I pressen kan man läsa hur fas 3 utnyttjas allt medan regeringen presenterar undersökningar om att de flesta är nöjda med fas 3.

Ja det behövs att en och annan ställer upp - men hur långt ska man gå?
Hur långt man kan gå visar många som tyvärr är helt utan självbevarelsedrift.
Det Sunny berättar är inte helt ovanligt - att den en gång behövande vänder sin tafatta girighet mot de som försöker rädda människan med både bröd och kärlek, så det gäller att vara realistisk.
För hur långt vill vi sträcka oss i våra uppoffringar, hur många brutna löften kan vi svälja?
Visst - tillfället gör säkert tjuven i många fall, men inte alla - människans själsliga kvalitéer är olika från person till person.

Ett gott råd till artikelförfattaren - som för övrigt har min sympati, är att inte överskrida det tärandets gräns som kommer att äta tomt även i dennes själ - att visa att vänskap även har gränser kan vara den väckarklocka den olycklige behöver för att vakna - att tysta den klockan, slicka i sej tillfredsställelsen av att framstå som en "god" vän brukar kallas medberoende och betraktas inte som något positivt.